Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 35. En kyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
410
Hon tillstod för sig själf, att det var en känsla af
misstroende, af svartsjuka som slog an i hennes bröst, då hon kände
sig omfamnad af en varelse, hvilken kanhända beröfvade henne
hennes lifs lycka. Men en bättre känsla inom henne sade, att
fröken Josefina var jå oskyldig, orn att fröken Lydia led. En
ljuf känsla sade henne, att just till den, som var hans,
häradshöfdingens, hjärta nära, skulle det blifva skönt att anförtro sig.
— Goda fröken Lydia, började fröken Skimmerhjälm.
— Låt oss kalla hvarandra för du, afbröt fröken Lydia.
Till du inte det?
— Jo, jag är tacksam därför, svarade fröken Skimmerhjälm.
— Ack, skänk mig din vänskap, Josefina!
Fröken Skimmerhjälm kysste sin nya dusyster med ömhet.
Fröken Lydia kände en tår från fröken Josefinas ögon rulla
ned på sin kind.
Vid detta tecken till deltagande, kände fröken Lydia äfven
sitt bröst lättadt genom en ström af tårar.
De båda väninnorna gingo in i en löfsal, där de satte
sig, omfamnande hvarandra och fröken Lydia erfor den hugnaden,
att få gråta ut vid en väns hjärta. Hon hade blifvit uppfostrad
så i ensligheten, att det var första gången, hon njöt denna sällhet.
— Hvad har du svarat honom? frågade fröken Skimmerhjälm.
— Ack, jag sade honom, att jag blef olycklig genom hans
fråga, klagade fröken Lydia.
— Stackars liten.
— Jag sökte vinna tid.
— Och han?
— Jag såg, att också han ville det.
— Det tror jag också.
— Han skulle öfverlägga med häradshöfding Waldenberg,
sade han.
— Däri gör han rätt.
— Gud hjälpe oss bara att tillfredställa min mor.
— Och tanterna?
— Dem frågar jag inte efter,
— Du har gifvit Harald en korg?
— Ja visst. Hur kunde jag annat! Jag måste ju!
Fröken Skimmerhjälm kysste henne.
— Du har gjort rätt, sade hon.
— Tycker du det?
— Ja. — — Hvad det skall glädja honom. Ack om du
visste det! Stackars gosse! Han är så ängslig, så orolig.
— Hvem Josefina! Hvad säger du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
