Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 36. En örfil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
416
kan gifva mitt hjärta. — Ack det är omöjligt för mig att
därutinnan gå din vilja till mötes, det är omöjligt; jag kan inte, nej
jag kan inte tillkämpa mig nog mod att uppoffra mig åt Harald
Lejonman! — Men — ännu vill jag hoppas! — Kärlekens gud
skall vaka öfver mig, det är min förtröstan, mitt sanna hopp.
Hon såg ut genom fönstret och fick se häradshöfding
Waldenberg, hvilken just då lät föra en båt fram till trädgårdsbryggan.
Han hade tillika med Harald Lejonman gjort sina förberedelser,
det visste fröken Lydia; men hvilka och på hvad sätt, det
skulle ändå vara intressant att veta, tyckte den stackars flickan,
om hvilken striden gällde.
Men hon tordes icke fråga någon. Ty hade hon framställt
en fråga i denna sak, så skulle hon antingen hafva yppat för
mycket af sitt intresse om densamma, eller också visat en i
ögonen fallande nyfikenhet, som skulle hafva klandrats, eller också
visat en brist på förtroende, hvarigenom Waldenberg skulle hafva
kunnat bli förtörnad på henne.
Hon hade därför intet annat val än att gifva sig till tåls
och afvakta sakernas utgång. —
Så snart fröken Lydia hade blifvit klädd, erinrade hon sig
sitt löfte, att denna dag ånyo sitta för målaren, herr Penselström
en stund, hvarför hon begaf sig ner i lilla salongen.
Men under vägen dit, gjorde hon en afstickare till det rum,
som var upplåtet åt fröken Josefina Skimmerhjälm samt bad henne
vara sig följaktig.
Fröken Josefina lydde beredvilligt kallelsen och hviskade
under vägen till lilla salongen fröken Lydia förtroligt i örat:
— Det är frågan om, att kunna aflägsna Harald Lejonman
på något knepigt sätt, talade min bror om för mig.
— Måtte han lyckas, suckade fröken Lydia.
— Ja, sade fröken Skimmerhjälm, men baron Lejonman
kan inte utan rimlig orsak resa härifrån.
— Måtte en sådan kunna upptäckas.
— Vi måste söka begagna oss af gubben Hvirfvelbom.
— Han är en farlig bundsförvandt, suckade fröken Lydia.
Kom i håg, att han går tant Britas ärenden.
Samtalet i detta ämne måste nu upphöra, ty man var vid
salongsdörren och fröken Lydias nyfikenhet blef alltså på intet
sätt tillfredsställd utan fastmera ytterligare gäckad.
De båda väninnorna kommo in i salongen.
Artisten Penselström stod där redan vid sitt staffli. Paletten
var försedd med sina färgklimpar, penslarne voro i full gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
