Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 36. En örfil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
418
och framför honom på staffliet lyste på en preparerad pappskifva
en i det närmaste färdig skiss af en gammal krigare.
Det var kapten Hvirfvelboms porträtt.
Orginalet till porträttskissen satt också i full uniform såsom
modell.
Flickorna stannade några ögonblick för att betrakta skissen.
Den var rätt lik originalet. Artistens sätt att måla förtjänade
verkligen ganska mycket beröm. Han förstod sannerligen att
behandla färgerna med djärf och stadig hand.
Äfven det öfriga sällskapet församlade sig snart i salongen.
Harald Lejonman och häradshöfdingen ställde sig bredvid
målaren
— Ögonen äro för lifliga, sade baron Lejonman föraktligt,
i det att han, med dobbskon af sin käpp, pekade på skissen.
— Jag tycker inte det, sade målaren.
— Hvar är kaptenens okonstlade och naturliga blick?
— Här sade Penselström, och pekade på skissen.
— Visst inte, sade Lejonman i samma förargliga ton som
förut. Kapten Hvirfvelbom har någonting sömnigt i sin uppsyn,
Här på skissen ser han i sanning ut, som om han vore alldeles
vaken.
Vid dessa ord rodnade kapten Hvirfvelbom och fröken Lydia
gjorde det äfven; ty att så groft gyckla med den gamle och
lättretlige knekten var farligt, och kunde lätt sluta på ett alldeles
oväntadt sätt. Fröken Lydia kände väl kaptenens stränga grundsatser
i afseende på skämt och nojs. Hon fruktade för den skull
mycket för baron Lejonmans skämt.
Men häradshöfding Waldenberg var genast färdig att göra
allt godt och bra igen, i det att han sade:
— Jag för min del tycker, att herr Penselström obeskrifligen
väl träffat det lugna och storsinnade i kaptenens uppsyn.
Hjältesinnet ligger alldeles öppet i denna blick. Hedern bor på
denna panna. De väldiga mustascherna pryda förträffligt. Man
kan se på det stolta draget kring munnen, att det är en karaktär,
som icke låter leka med sig.
Kapten Hvirfvelbom rodnade åter och steg upp.
— Förlåt, herr Penselström, sade han, jag kan väl slippa nu?
Jag skall gärna sitta för er mer en annan gång. Men låt oss nu
få se, hur herr Penselström ämnar måla fröken Lydias porträtt,
det skall verkligen intressera mig att se.
Fröken Lydia måste nu intaga kaptenens plats.
Harald Lejonman tog skissen af kaptenen och bar den med
en ganska försmädlig åtbörd till soffan. Där satte han sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
