Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 37. Kalaset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
422
Fröknarne Lydia och Josefina satte sig efter frukosten till
pianot. Den glade häradshöfdingen satte sig bredvid instrumentet
och tycktes finna mycken njutning af musiken.
Detta hans sinne för samma konst, som fröken Lydia så
högt älskade, gjorde henne obeskriflig glädje att finna hos honom.
Hon märkte därjämte, att Harald Lejonman icke länge kunde
uthärda med att åhöra ett musikstycke. Han var utan sinne
för den härliga tonkonsten.
Sedan de båda damerna spelat ett ä qnatre mams stämde
fröken Lydia upp till fröken Skimmerhjälms accompagnemang
Anna Hallanders vackra sång »Jungfruhåg», hvilken just passade
för fröken Lydias tillfälliga sinnesförfattning:
Tankfull står hon vid fönsterkarm,
Ser, hur solen därute varm
Allt med sitt sken förgyller,
Lyser i riddarsal,
Lyser på krigarkyller.
— Ni sjunger krigiska sånger, fröken Lydia? sade
häradshöfdingen.
Blanka klingan af fejadt stål
Väl den skimrande strålen tål,
Kastar dess glitter åter
Och de ståtliga hjälmars rad
Nog sig beskåda låter.
— Det är klang i den sången, fröken Lydia och påminner
om riddaretiden.
Då hörs ljud af en hornsignal
Eko gifva i riddarsal!
In uppå borggård rider
Ståtlig skara i jägardräkt,
Kommen från jaktens strider.
— Det var en härlig tid denna riddartid med sina jakter
och strider, med sin kärlek och älskog fröken Lydia.
Unga tärnan vid fönstret ser
På den lysande skaran ner.
Segertecken de bära.
Skall åt någon bland dem ändå
Hon sin ynnest beskära?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
