- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
430

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 37. Kalaset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

430

— Om gubben Hvirfvelbom måste göra honom sällskap, så
blir det endast på några dagar.

— Och sedan?

— Jo, emellertid vilja vi låta alla batterier spela mot din
mor och de tre gummorna Lohufvud.

— Om vi blott kunde vinna mammas samtycke till vår
förening?

— Det skola vi.

— Tror du det?

— Ja, jag hoppas att redan äga hennes välvilja.

— Men i denna sak!

— Ser du, min hulda, hon skall säkert icke neka att
välsigna oss, då hon får veta, att vår ingalunda kvicktänkte vän
Harald Lejonman brinner af begär att få gifta sig med en annan.

— Är det sant?

— Ja, han är pin kär i en annan, det kan jag anförtro dig,

— Jag har trott mig, märka det, men ej vågat hoppas.

— Jo, det är sant.

— Då är jag trygg.

— Det kan du vara, älskling.

— Ack, hur lyckligt! — Men kom och låt oss återvända,
till dansen; man kanske saknar oss.

— Hör mig, hviskade han och drog fröken Lydia tillbaka,
får jag göra dig en bön, min älskade?

— Tala!

— Vill du uppfylla mitt hjärtas nyck, ett tycke, ett infall,
kalla det, hvad du vill?

— O, gif blott ett tecken, om hvad som är dig kärt,
hviskade fröken Lydia tillbaka.

— Dansa då med ingen annan än mig i afton, om du inte
finner den försakelsen allt för svår.

— Ack, nej, nej! Jag vill inte dansa med någon annan än
dig, min älskade!

— Tack!

— Tror du, jag finner nöje af att dansa med någon annan?

— Jag vet inte.

— Det är just du, som kan valsa så väl.

— Lilla smickrerska.

Han tryckte henne till sitt bröst och då hon kände hans
hjärta slå emot sitt, var det henne, som om hon stått i evigheten
och hört det klappas på himmelens port.

De återvände till danssalen — försiktigtvis genom hvar
sin dörr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free