- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
433

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 38. Nattliga äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

433

— Har mamma gått till sängs ännu, Karin? frågade fröken
Lydia.

— Det tror jag knappast, blef svaret. Grefvinnan satt
inne hos fröknarne Lohufvud och språkade, då jag gick förbi
deras rum.

Fröken Lydia kastade genast en sjal öfver axlarne och
skyndade ur sitt rum. Utan att betänka sig rykte hon upp dörren
till fröknarne Lohufvuds rum och störtade dit in under utropet!

— Store Gud!

— Hvad är det? Hvad är det? utropade grefvinnan och
fröknarne Lohufvud på en gång.

— Nu segla de till Lurö!

— Hvad menar hon?

— Till Lurö?

— De segla redan!

— Hvilka?

— Herrarne!

— Hvad är det fråga om?

— Har flickan blifvit virrig?

— Herrarne? Hvarför segla de till Lurö?

— Midt i natten?

— Något förfärligt måtte vara i görningen?

Fröknarne Lohufvuds förskräckelse skulle verkligen hafva
roat fröken Lydia på det allra högsta, så framt icke en egen
fruktan att se sin mor i ansiktet, hade betagit henne en stor del
af hennes mod.

Fröken Lydia kände med sig själf, hur orätt hon gjorde uti
att bedraga sin mor och hon hade så gärna velat bekänna för
henne hela intrigen.

Men det vågade hon ej.

Hon ångrade sig nu, för det att hon hade låtit inleda sig
icke blott i ett flyktigt deltagande i eller medvetande af utan i
själfva utförandet af det farliga sprattet med gamle kapten
Hvirfvelbom.

Men fröken Lydia fick icke lång tid att besinna sig.

Hastigt reste sig »tant Brita» med heroisk beslutsamhet
och lyfte sitt hufvud högt samt såg med de små ögonen stolt
omkring sig.

— Tala flicka! sade hon. Men tala lungt. Hvad menar du?

— Herrarna segla redan till Lurö.

— Af hvad orsak?

— För att duellera!

Ett fyrfaldigt skrik nådde hennes öron.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free