Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 38. Nattliga äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
438
— Men hvar är då vår käre Harald? fortfor »tant Brita.»
— Ja var är han? utropade de båda andra fröknarna
Lohufvud på en gång.
— För Guds skull säg! sade grefvinnan.
— Kusin har väl inte skjutit ihjäl honom? sporde »tant Brita».
— Nej gud ske lof, svarade kaptenen och förde »tant Britas»
hand till sina läppar.
— Himlen vare pris!
— Hur har kusin kunnat ställa till med detta bråk!
— Den pojkslyngeln vågade skymfa mitt porträtt, svarade
kapten.
— Han är ju vår släkting.
— Om han varit min släkting aldrig så många gånger, sade
kaptenen barskt och rynkade ögonbrynen, så hade jag för min
heders skull måst byta kulor med honom.
— Det är barbariskt!
— Vet inte kusin, att dueller straffas enligt svensk lag?
— Det är hänsynslöst att utmana!
— Ännu mer att verkligen duellera.
— Det är gjordt nu, sade kaptenen, hvilken förmodligen
tyckte, att ej flera ord borde spillas på denna sak.
— Och Harald?
— Han är utan all fara.
— Är det säkert?
— Den kära gossen!
Häradshöfding Waldenberg gick nu ända fram till damerna.
Han fattade grefvinnens hand sägande:
— Min nådiga grefvinna!
— Hvilket sorgligt slut på festen, suckade grefvinnan.
— Fru grefvinna, sade häradshöfdingen, ni har rätt att
fordra förklaring öfver hvad som förefallit.
— Jag kan ej neka till, att jag anser mig ha rätt därtill,
svarade grefvinnan på sitt nobla sätt.
— Ni skall erhålla sådan, försäkrade häradshöfdingen.
— Jag tackar er, svarade grefvinnan böjande på hufvudet.
— Men, min nådiga fru grefvinna, fortfor Waldenberg,
tillåt oss dock att, utan att låta oss störas af eder närvaro,
afgöra våra angelägenheter.
— Hvad menar ni? sporde grefvinnan.
Utan att svara på denna fråga sade Waldenberg vidare:
— Därefter skall jag lämna er, fru grefvinna, de upplysningar,
som ni kan önska.
— Jag tackar er, svarade grefvinnan åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
