- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
439

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 38. Nattliga äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

439

— Och fortfor häradshöfdingen, fly till edert ädla moderliga,
hjärta för att vinna den lycka, jag skattar högst på jorden.

— Häradshöfdingen talar i gåtor, sade grefvinnan förundrad.

— De gåtorna skola snart bli tydda, försäkrade
häradshöfdingen.

— Det kan verkligen behöfvas, sade grefvinnan.

— Här kommer vår artist, sade häradshöfdingen, hvilken
för ögonblicket ville bli fri från grefvinnans frågor.

Herr Penselström kom verkligen fram ur buskaget och han
visade samma bestörtning som de öfriga öfver att finna alla
damerna församlade där.

Vid åsynen af honom fick fröken Lovisa Lohufvud liksom
nytt lif.

— Kom hit, herr Penselström, ropade hon, kom hit;

Han följde lydigt kallelsen.

— Ni är oskadd hoppas jag?

— Ja, svarade han, jag var blott sekundant.

— Gör mig för all del reda för, hvad som förefallit.

Artisten skulle svara, men han hann ej göra det, förrän
fröken Lovisa gaf honom en annan fräga:

— Hvar är Harald? Säg mig det först och främst. Han
är väl inte blesserad heller, hoppas jag?

— Var inte orolig min nådigaste fröken, svarade Penselström
förlägen.

— Han är oskadd?

— Ja, båda herrarne ha skjutit bom.

— Gud ske lof för det.

— Jag ville under hela vägen hit öfvertala dem att förlikas.

— Min goda Penselström!

— Men det var förgäfves!

— De brushufvudena!

— De måste skjuta på hvarandra för hederns skull,
svarade de.

— Förfärligt!

— Nå, sagdt och gjordt.

— Det är ohyggligt.

— De stodo på femton stegs afstånd från hvarandra där
under de där träden. De sköto båda på en gång.

— Ingen träffade?

— Nej ingen.

— Men hvar är då Harald?

— Ja, hvarför håller Harald sig undan? inföll nu fröken
Rebecka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free