Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 38. Nattliga äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
443
— Hvad är det, söta Malin, hvad är det, säg? ropade fröken
Rebecka.
— Har varit! ropade »tant Brita«. Jag hoppas, att Lydia
fortfarande är Haralds brud.
— Nej! sade grefvinnan.
En ström af glädje genomfor vid detta ord fröken Lydias
gestalt, men bland de tre fröknarna blef det uppror.
— Du sviker! skrek »tant Brita».
— Du skjuter Harald från dig! ropade fröken Rebecka.
— Du bryter ditt ord! ropade fröken Lovisa.
— Nej, svarade grefvinnan, det är ej jag, ej heller Lydia,
som bryter, det är han, Harald Lejonman, som har slitit det
band, hvilket skulle hafva ännu närmare förenat våra familjer.
— Harald?
— Ja!
— Han bryter?
— Som jag säger!
— Det är omöjligt!
— Nej, det är den nakna sanningen.
— Yrar jag!
— Må han bli lycklig med det val han gjort, sade grefvinnan
resignerande. Jag hoppas, att hvarken jag eller min dotter
skola komma att sakna honom.
— Låt mig se! utropade fröken Rebecka och ryckte brefvet
till sig.
— Skrifver han så?
— Ja.
Det blef uppror bland fröknarna Lohufvud, hvilka framsade
följande repliker i mycket hastigt tempo:
— Ja, så skrifver han verkligen!
— Den otacksamme!
— Nå, det är tacken för den uppfostran, vi gifvit honom!
— Och för de uppoffringar, vi gjort för honom, mina
systrar!
— Den otäckingen!
— Den otacksamme!
— Den löftesbrytaren!
— Men jag förklarar högtidligt, att mina två tunnor guld
skall han inte ärfva!
— Jag skall väl finna någon, som vill dela min lilla
förmögenhet!
— Jag också! Annars skänker jag den till sällskapet för
öm och sedlig modersvård!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
