- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
444

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 38. Nattliga äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

444

— Får jag se i brefvet, ropade fröken Lovisa Lohufvud.

— Se här!

— Ja, nu ser jag!

— Hvad sägs?

— Jag tar er alla till vittnen på, att det är han, som
brutit sina löften och förbindelser!

— Det är han, det är han!

— Den odågan!

— Jag har på mitt hjärtas bekostnad, fortfor fröken Lovisa
men trenne fingrar gravetetiskt vidrörande sin vänstra brösthalfvar
hittills hållit mig vid vårt familjebeslut!

— Jag med!

— Äfven jag!

Fröken Lovisa fortfor:

— Nu, då hans otacksamhet har gjort mig fri därifrån,
skall jag annorlunda förfoga om min person och min
förmögenhet.

Alla sågo förvånade på henne.

Fröken Lovisas ögon glänste På hennes kinder framskimrade
en purpur af rätt täck, ehuru oväntad ungdomlighet. Hon
räckte sin hand åt artisten, sägande:

— Jag känner er långa tillgifvenhet för mig, min bäste
Penselström. Tillåt mig att jämte min hand och mitt hjärta bjuda
er en för er konst lyckligare ställning.

Den öfverraskade målaren rodnade. Men han fann sig
genast. Han öppnade sin famn och slöt den ömma och älskogskranka
fröken Lovisa Lohufvud i sina armar.

Alla närvarande förvånades visserligen, men skyndade att
framföra sina vänskapsfulla lyckönskningar.

Pröken Lovisa Lohufvud och för öfrigt alla andra tycktes
hafva glömt, att Penselström var af borgerlig släkt. Det hade ju
förut för icke länge sedan varit stark oppinion emot att frälse och
ofrälse personer gifte sig med hvarandra. Ja, man hade ju gått
så långt, att man sagt, att grefve Ludvig Lohufvud blef af
försynen straffad till lifvet, för att han tagit Elsa till gemål.

Men hvem tänkte på det där nu. — Fröken Lovisa
Lohufvud visade, då hon gaf sin hand åt artisten Penselström, att
hon icke höll på de där traditionerna om nödvändigheten af, att
adliga äktenskap skulle ingås endast mellan adliga personer och
ej af en adlig och en ofrälse kontrahent. —

Nu fästade sig allas blickar liksom genom en gemensam
öfverenskommelse på »tant Brita». — Hon var den äldste af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free