Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 41. Statsrådet, baron Sigurd Örnnäbbs död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
462
— Jag är gärna till tjänst, svarade friherrinnan förbindligt,
— Säg mig då, hvar är Adèle Haraldsson?
Han fixerade friherrinnan, då han gjorde denna fråga och
det undgick ej hans blick, att hon kände sig illa berörd däraf,
— Adèle, sade hon. Jag förmodar, att hon är i England.
— Ni förmodar?
— Ja.
— Ni vet det ej med säkerhet?
— Nej, det gör jag inte på den grund, att Axel skrifvit till
mig, att han väntar Adèle.
— Men då är hon inte i England, när han fortfarande väntar
henne. Det var ju länge sedan hon, enligt er egen uppgift till
mig, afreste för att bege sig dit.
— Ja, det var det. Men jag kan ej hjälpa, om hon ej gifver
sig tillkänna för Axel.
— Min bästa friherrinna, hvad skall jag tänka?
— Det kan jag ej säga.
— Jag har också fått bref från Axel. Han är förtviflad.
— Här måste göras en undersökning.
— Hvad vill ni företa er? sporde friherrinnan.
— Undersökning måste anställas. Man kan inte låta en
människa så där alldeles spårlöst försvinna utan att göra
efterspaningar, och jag skall sätta konsulaten i verksamhet. Jag skall
omtala för er, min bästa friherrinna, att man under de sista åren
har kunnat konstatera flerfaldiga försök att under allehanda
förevändningar locka kvinnor utomlands.
— Det var ohyggligt.
— Ja, ohyggligt är det i sanning, då man betänker, att de
utnarrade vinnorna sedan bli sålda som oskäliga djur dels till
otuktsnästen, dels till samvetslösa plantageägare.
— Det är inte möjligt.
— Har ni inte hört talas om det hvita slafveriet, friherrinna?
— Jag har nog sett de orden tryckta — —
— Men ni har inte gjort er reda för, hvad de betyda; är
det inte så?
— Ja, åtminstone har jag tagit för gifvet, att det var
något, som ej alls berörde Sverige, svarade friherrinnan, hvilken
emellertid mycket plågades af sitt onda samvete. Hon fruktade,
att en upptäckt skulle bli gjord. Otvifvelaktigt skulle då
fängelset vänta henne. Hon kände något liknande ånger; men hennes
onaturliga hat till sin brorsdotter var så stort, att detta alldeles
tog öfverhand öfver hennes bättre känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
