Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 41. Statsrådet, baron Sigurd Örnnäbbs död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
466
man inte. Deras bref adresserades dock ännu till hotellet ocb
afhämtades där än af den ene, än af den andre. Stundom var
samma bref adresseradt till dem båda två, men i hvilket fall som
helst öppnades detsamma af den tillfällige afhämtaren, hvilket ju
vittnar om ett särdeles godt förhållande mellan husbonde och
tjänare.
— Utan tvifvel.
— Så en vacker dag infann sig emellertid mister Willy
Food i min bostad. Som jag för tillfället icke var hemma,
mottogs han af mitt värdfolk, herr och fru Forslund, för hvilka han
presenterade sig. Han kom snart i lifligt samspråk med dem,
och då han efter nära två timmars tid bröt upp, voro både herr
och fru Forslund öfverens om, att de ej på länge träffat en så,
behaglig människa som mister Willy. Och så var han så »intressant»,
ty han hade rest hela världen rundt samt besökt Schweiz,
Spanien, Australien, Indien med flera länder.
Han hade lagt i dagen en ovanligt stor förmåga att skildra,
de platser, som han besökt, antingen det nu gällde ett modärnt
amerikanskt samhälle eller någon underlig ort i ett gammalt
sagoland.
Ehuru min värd behärskade tyska språket, envisades dock
mister Willy att föra samtalet på en rådbråkad svenska, hvilket
språk han själf påstod sig mycket litet begripa.
Hans egen rotvälska var äfven mycket svårfattlig.
Under sitt samtal med herr och fru Forslund utfrågade hart
mitt värdfolk mycket noga om min karaktär, min familj, mitt
renommé o. s. v., hvarjämte ett i rummet stående piano gaf
honom anledning att göra förfrågningar om min musikaliska
begåfning.
De upplysningar, han erhöll i dessa afseenden, hade tydligen
väckt hans synnerliga tillfredsställelse, och han uttryckte
äfven sitt välbehag med de fotografiporträtt af mig, som min
värdinna på hans begäran förevisade honom.
Då han ville veta, hvilka existensmedel, som jag disponerade
öfver och till svar på sin fråga fick veta, att jag var
anställd på en redaktionsbyrå, tycktes det dock, som om det väckta
intresset för mig betydligt afsvalnat hos honom.
Han hade emellertid lofvat att återkomma nästföljande söndag,
emedan han måste »för sina anläggningar» tillbringa en vecka,
i Södertelje. — Men han hördes tills vidare ej af.
— Kom han aldrig tillbaka?
I stället för att svara fortfor hon:
— Oaktadt jag efter underrättelsen om hvad som passerat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
