Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 41. Statsrådet, baron Sigurd Örnnäbbs död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
472
skilde henne från läsarekolportören. Det hade då kommit en tid,
under hvilken friherrinnan left ett mycket världsligt lif. Men nu
hade hon åter ändrat sig och tycktes ånyo luta mot läseriet och
återigen började kolportören få makt med henne.
Hennes stora bibel hade alltid förr i tiden funnits i hennes
salong uppslagen på ett litet bord just afpassadt efter bokens
storlek. Detta bord hade länge varit undansatt; men nu hade
det kommit fram igen och var på sin plats i salongen uppbärande
bibeln.
Visserligen var detta blott för syns skull.
Men nu i sin anfäktelse flydde friherrinnan till böckernas
bok i hopp att där finna tröst.
Hon slog upp bibeln på måfå och började läsa:
Händelsen gjorde, att hon fick upp den del af Luce
evangelium, där det talas om, huru Judas, sedan han förrått sin herre
och mästare, i själavånda kastade de trettio silfverpengarne på
templets golf samt afdagatog sig själf genom hängning.
Detta var ej en text, som kunde gifva tröst åt friherrinnan.
Tvärt om. Hon fann detta vara en straffpredikan för henne
själf. — —
Emellertid gick hon omsider till hvila, om nian för hvila
kan kalla hennes natt, under hvilken hon kastade sig fram och
åter i sin bädd, då och då slumrande till, men alltid hastigt
vaknande upp under ett skrik i följd af någon fasansfull dröm. —
På morgonen kunde hon ej gå upp. Hon låg i feber. Hon
yrade och talade de underligaste ord.
Läkare blef tillkallad, och en tjänare skyndade äfven till
kolportören, i hopp om att han skulle kunna intala den sjuka någon
tröst. Bud gick äfven till baron Örnnäbb om friherrinnans sjukdom.
Läkaren skakade på hufvudet och sade, att detta sjukdomsfall
var mycket allvarligt, det var en sjukdom ej blott till
kroppen utan äfven till själen, förklarade han.
Kolportören blef öfver sig gifven, då han fick höra friherrinnans
fantasier, hvilka gingo ut på, huru Adèle blifvit narrad i
en fälla. Han kunde ej göra sig förstådd af friherrinnan och han
hann ej heller vidare bearbeta henne, ty inom kort anlände baron
Örnnäbb till den sjukas bostad och utan vidare visade han ut
kolportören samt förbjöd honom friherrinnas hus.
Kolportören opponerade sig visserligen, men baron Örnnäbb
var en man, hvilken icke frågade efter dylika omsvep och
oppositioner och följden blef, att kolportören blef utvisad samt att
tjänarne i kolportörens närvaro blefvo förbjudna att vidare släppa
in honom till den sjuka, åt hvilken baron Örnnäbb skaffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
