Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 43. Elsa Lohufvuds son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
484
utan tvifvel hafva stått kvar i fönstersmygen, till dess att man
funnit och gripit honom samt fört honom till lagens handhafvare
— så framt icke en liten hand bakifrån lagts på hans axel och en
mjuk men matt kvinnoröst hviskat:
— Fly för Guds skull — innan det är försent — er häst
står här nedanför fönstret — kasta er upp i sadeln och fly —
men genast, innan man hunnit tänka på att gripa er.
Grefve Lohufvud igenkände i talarinnan sin värds yngsta
dotter.
— Tack — tack fröken Maria, sade han.
— Fly!
— Hvart?
— Hvart som helst.
— Hem till Högåker?
— Nej, där skall man söka er först.
— Ja, ni har rätt, sade han med vibrerande stämma,
— Kom, kom!
Den unga damer, drog honom med sig genom det öppna
fönstret ut på terassen, som låg alldeles invid fönsterplattan.
— Mitt olyckliga lynne! klagade grefven.
— Jag sade till om er häst genast.
— Gud signe er.
— Den står vid porten.
— Jag ser.
— Gamle Hof väntar där.
— Jag hinner ej undan.
— Ingen skall misstänka något. Gamle Hof och jag tiga
som muren, vi vilja båda rädda er.
— Haf tack.
— Rid, så fort ni möjligen kan till Arvidstorp i närheten
af Arvika, ni vet.
— Till bödelsbostället! sade han rysande.
— Ni har ofta varit där.
— Ack ja!
— Ni skall finna Magdalena hemma.
— Hm!
— Hennes far är i Stockholm på förrättning, jag vet det.
— En stackare mister sitt hufvud under hans bila.
— Det är lagens gång.
— Mitt öde blir det äfven.
— Skynda. Gif Magdalena detta. — Ni är säker där.
— Till bödelsbostället — stammade grefve Lohufvud under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
