Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 43. Elsa Lohufvuds son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
485
en rysning, i det att han motvilligt tog emot ett papper, hvilket
hans räddarinna i mörkret räckte honom.
— Tig — lyd — och rid, befallde hon. Ni är säker vid
Arvidstorp. För min skull skall Magdalena Svennholm rädda er.
— Men till bödelns boställe — — —
— Fly just dit!
— I en råttfälla.
— Nej, hos bödeln skall ingen söka er.
— Kanske!
— Men bort nu — snart är det försent.
Hon stötte honom från sig.
— Men — —
— Lyd, sade hon sakta men befallande.
— Tack, sade nu Lohufvud. Farväl fröken Maria, farväl
— kanske för alltid.
— Gud hjälpe och rädde er, grefve Lohufvud. Om Gud
vill, ses vi åter i framtiden, sade fröken Maria.
Hennes hjärta var nära att brista af sorg och fasa.
Hvilken olycka i hennes faders hus!
Hvilken skilsmässa från den unge man, som hon hållit för
ett ideal af manlig skönhet, godhet och af manligt ädelmod!
Hon höll andan inne och lyssnade.
Hon hörde grefven springa upp i sadeln och strax därpå
förnam hon ljudet af raska hofslag på den hårdt tillfrusna marken.
— Gud ske lof, suckade hon och lade handen mot hjärtat,
som slog häftigt, han fick tid att fly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
