Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 44. Vid Arvidstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
492
förut, att jag var i skarprättarens hus; jag har ju med flit skyndat
hit för att finna räddning.
Han ryckte upp sig, och harmsen på sig själf öfver den
feghet, som fått makt med honom för några ögonblick, stängde
han omsider skåpdörrarne.
I detsamma kom Magdalena tillbaka. Hon hade varit borta
länge, mycket längre än hvad hon behöft för att sätta in hästen
i stallet. Hon bar nu i handen ett tefat, på hvilket stod ett
glas med en rykande vätska uti.
— Hvad är det? frågade grefven.
— Jag har glödgat litet punsch, svarade hon.
— Så snällt af er.
— Drick, herr grefve, sade flickan, ni behöfver väl få litet
varmt i er och något som stärker er efter er hastiga ridt i dessa
tunna kläder.
— Tack, Magdalena.
— Er häst står nu i stallet vid en krubba hafre, och jag
har lagt öfver honom ett täcke, så att han inte skall frysa. För
öfrigt är vårt stall varmt och väl ombonadt.
Grefve Lohufvud kunde, trots den fara, i hvilken han
sväfvade och den fatala ställning, hvari han kommit, ej underlåta
att skänka sin beundran åt flickans energi samt åt den lugna
säkerhet, hvarmed hon handlade.
Han drack ur punschen, och det var verkligen skönt för
honom att få inmundiga denna dryck.
— Tack, sade han och satte ifrån sig glaset.
— Vill grefven gå till hvila?
— Tack — men här kan jag inte vara, svarade han.
— Hvarför ej?
— Nej, jag måste bort.
— Det tror jag vore vanskligt.
— Säg mig då, hvad jag skall göra?
Han såg dystert bort mot det väggfasta skåpet, i hvilket
bilorna hängde.
Magdalena höll just på att sätta in ved i kakelugnen för att
tända en brasa. Hon vände sitt välformade ansikte mot sin gäst,
sägande:
— Det bästa råd jag kan ge er, är, att grefven stannar
här.
— Jag undrar, om det är välbetänkt.
— Alldeles säkert.
— Säger ni det, Magdalena?
— Ja, här är ni i fullkomlig säkerhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
