Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 44. Vid Arvidstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
494
Grefve Lohufvud sprang upp och ryckte till sig en pistol,
som hängde på väggen samt förde vapnets mynning till sin panna.
— Magdalena! stönade han ångestfullt, jag är förlorad!
— Tyst!
— Mina förföljare komma!
— Var lugn.
— Hälsa min mor!
— Haf mod!
— Hälsa fröken Maria!
— Var förståndig grefve.
— Jag svär, att de ej skola få mig lefvande!
— Ni skall ej göra er något ondt.
— Jo, farväl Magdalena!
— Pistolen är ej laddad, hviskade hon.
— Förbannelse!
En hvissling hördes utanför fönstret. Hunden i det andra
rummet började uppgifva glada skall och en glädjeblixt upplyste
den skrämda men dock manhaftiga flickans mörka ögon.
— Det är far, som kommer, sade hon gladt; han har kommit
hem mycket tidigare, än jag väntat honom. Gud vare pris!
— Var lugn. Sitt ned herr grefve! Ännu är ej spelet förloradt.
— Jag har ju sagt er förut, att ni är säker här hos oss.
Hvisslingen utanför fönstret upprepades ånyo.
— Magda, Magda, ropade den blinda gumman från sitt rum.
Magda, Magda! Din far är utanför.
— Se så, nu har det tagit sig i kakelugnen; sitt ned herr
grefve här vid elden och var alldeles lugn, sade Magdalena. Nu
kan ni vara alldeles säker på, att ni blir räddad. Far skall hjälpa
er. Jag går nu att öppna för honom och jag skall visa honom
fröken Marias bref samt för öfrigt tala vid honom och påminna
honom om hans löfte. Sitt ned. Jag skall snart vara tillbaka hos
er och då ha min far med mig.
Hon lämnade grefven allena.
Dyster och orolig tog grefve Lohufvud plats framför brasan.
Hur skall detta sluta?
Framför honom låg framtiden höljd i dunkel. Tätt bakom
honom hägrade ett bloddrypande brott.
Och själf satt han, den högvälborne grefve Ludvig Lohufvud,
fideikommissarien till det mäktiga Stora Högåker, som en
rymmare, ja, ännu uslare, som en eftersatt brottsling, uti
skarprättaren, mäster Fredrik Svennholms hus.
Underliga kunna i sanning växlingarna i ett människolif
vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
