Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 44. Vid Arvidstorp
- Kap. 45. Sargade mödrahjärtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
495
När ödets gudinna blandar om händelserna, frågar hon
alldeles icke efter, om de där engagerade dödlige äro personer med
stora namn och blått blod eller om de äro vanligt simpelt folk.
Hon är lika nyckfull, som hon är obeveklig.
*
Kap. 45.
Sargade mödrahjärtan.
— Olyckan förgör min släkt, Tilda, klagade den gamla
grefvinnan Lohufvud, där hon satt nedsjunken i divanens ena hörn.
Tilda, hennes trotjänarinna, nu nära sjuttiofem år gammal,
stod framför sin matmor och hennes hjärta hade varit nära att
brista, då hon hört grefvinnan omtala sin sonsons olycka till följd
af hans häftiga lynne samt om hans rymning.
— Olyckan förgör min släkt, Tilda, klagade hon.
Efter några minuters tystnad fortfor hon:
— Om jag bara visste, hvart den stackars gossen har tagit
vägen, så vore åtminstone det både mig och Elsa en hugnad. —
Stackars Elsa! Ingen vet bättre än jag, hvad ett barns — en
sons olyckor kosta på en mor att erfara, utan att hon är i stånd
att lindra dem.
Hon tänkte på sin egen, aflidne son.
— Men unge herr grefven, skulle ej hafva rymt så hals
öfver hufvud, hade Tilda mod att invända.
— Kära du! suckade grefvinnan. Fasan dref honom bort,
det förstår jag så väl.
— Ja, ja, det är nog så. Han trodde nog, att han dödat
sin motståndare. Men han är ju ej död ännu och det sägs ju,
att han kan komma sig igen.
— Ja, ja. Bäst vore det dock för honom, att han finge dö.
Om han skulle bli vid lifvet, så kommer han antagligen att bli
svagsint, skrifver Elsa till mig. — Vi måste med det snaraste
packa in och resa upp till Värmland, till Stora Högåker. Stackars
Elsa, arma mor, det vore obarmhärtigt att låta henne vara
ensam i sin smärta. Vi måste resa till Stora Högåker, du och
jag Tilda. Låt oss packa in redan i dag.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0495.html
