- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
496

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 45. Sargade mödrahjärtan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

496

Det är förut omtaladt, att gamla grefvinnan Lohufvud tagit
Tilda med sig och flyttat till Stockholm, under det att Elsa bodde
på Stora Högåker.

*



— Tilda, sade gamla grefvinnan efter en paus, det måste
kännas mycket bittert för den stackars Elsa — — —

— Ja, Gud tröste henne.

— Vet du, hvilken den officer var, som Ludvig öfverföll?

— Nej, jag hörde blott, att han var vid Värmlands
fältjägare.

— Nå så tänk dig då — det var Isabella Stålskos, född
Lejonman, ende son, ja enda barn.

— Store Gud! Fröken Isabella, som skulle gifta sig med
nådig grefvinnans son?

— Ja, ja, gamla, trogna Tilda, det är verkligen ett lidande
för henne med. Isabella är änka, som du vet.

— Ja, fru grefvinna.

— Och Conrad är hennes enda barn.

— Oj, oj, oj!

— Det är en sällsam ödets lek: Min son skulle krossa hennes
hjärta genom att förakta hennes hand och i stället — alldeles
mot min vilja — gifta sig med Elsa. Och nu skulle Elsas
son bringa olycka öfver Isabellas barn.

— Det är gräsligt!

— Och allt detta skall jag behöfva upplefva!

— Sorgen har haft djupa kalkar åt fru grefvinnan, sade
Tilda.

— Ja, djupa! O, jag arma, olyckliga kvinna!

Hon vred händerna och grät — ja, Tilda grät hon också.
Hon kunde inte annat.

Tilda hade haft »Lill-Ludvig», som de ännu plägade kalla
unga grefve Lohufvud, riktigt kär. Därför gjorde slagsmålet på
Gryningsholm henne nästan lika olycklig som grefvens mor och
farmor voro det.

Hur ofta hade ej Tilda burit Elsas son såsom liten gosse
på sina armar och hur hade hon inte gladt sig åt hans stora
likhet ined gamle grefve Ludvig Lohufvud — den hurtige fadern.
— Hur ofta hade inte Tilda burit in »Lill-Ludvig» i tafvelgalleriet
och där visat honom faderns stora och vackra porträtt —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free