- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
507

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 46. Grefvinnan Lohufvuds skuldregister

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

507

— På Danvikens hospital i Stockholm.

— Hvilket olyckligt lif.

— Hvilka kval för mig, som är skulden till hans olycka.

— Är han ej alls redig?

— Nej.

— Gräsligt!

— Han ropar oupphörligt mig vid namn och säger dagarne
i ända dessa ord:

»Grefvinna Lohufvud! Har du inte sagt, att du inte kan
räkna släktskap med en skarprättares bror?»

— Hu, så ohyggligt.

— Du känner ju Magdalena Svennlund?

— Ja, skarprättarens dotter vid Arvidstorp.

— Hon är Brynolf Svennlunds brorsdotter.

— Men jag tyckte, att grefvinnan sade, det skarprättare
Svennlund hade sitt distrikt i Norrland.

— Ja, han hade det, när Brynolf Svennlund var Evelines
musiklärare på Stora Högåker, men ett par år efter Ludvigs och
Elsas giftermål blef han transporterad ned till Värmland.

— Ja, jag mins, att »Lill-Ludvigs» amma bodde där förut.

— Hon gjorde det.

— Jaså, det är Brynolf Svennlunds bror, som bor på
Arvidstorp.

— Ja —

— Tänk, att jag aldrig förr än nu vetat af det där. —

Grefvinnan fortfor:

— I Stockholm fick jag en gång besök af Magdalenas far.

— Nu, sedan grefvinnan flyttat till Stockholm?

— Ja.

— Kors, att jag inte kände igen honom.

— Han kom till mig och begärde understöd åt sin olycklige
bror.

— Gjorde han.

»Det är er skull, att han är, där han är. Ni har beröfvat
honom hans sunda förnuft, fru grefvinna», sade han till mig i
mycket skarpt förebrående ton.

— Ohyggligt!

— Ja, det var ohyggligt. — Men det ohyggligaste af allt
var, att jag skrattade honom midt i ansiktet.

— Store Gud!

Den hederliga Tilda for ihop af förskräckelse.

— Fick han då ingen hjälp? sporde hon sakta.

— Jo, svarade grefvinnan, jag skref ut en bankanvisning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free