Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 47. Huru »Solen i Karlstad» betalar sin skuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
511
hördes det af hennes suckar och nog knnde man af hennes
bekymrade utseende se, hur mycket hon längtade efter att få
komma till »Lill-Ludvig».
*
Kammarjunkare von Gryning på Gryningsholm var död och
hans dotter, den hulda fröken Maria, hade hoppats att grefvinnan
Elsa Lohufvud skulle emigrera til Sydamerika. Hon skulle då
mer än gärna hafva gjort henne sällskap öfver Atlanten.
Grefve Lndvig Lohufvud hade alltid varit fröken Maria von
Grynings ideal och grefvinnan Elsa Lohufvud hade gärna sett, att ett
parti mellan dem båda hade kommit till stånd: ty hon visste icke
blott, att fröken Maria hyste en allvarlig kärlek för grefve Ludvig
samt att hon var en praktisk, huslig och flärdfri flicka, utan hon
hade sig fullt bekant, att grefve Ludvig ömt älskade fröken Maria.
En syster till fröken Maria von Grynings far var bosatt i
Buones Ayres.
Hon hade rest ut till Sydamerika vid mycket unga år och
hade ingått äktenskap med en rik amerikanare, hvilken hade stora,
kaffeplantager och underhöll vidtomfattande affärer med Europa.
De hade inga barn och vid kammarjunkaren von Grynings
död hade mistris Warnwright, som hans syster i sitt gifte hette
och önskade, att fröken Maria skulle komma öfver till Buones
Ayres, till sin faster och hennes man samt stanna i deras hem
såsom deras dotter.
Hoppet om att blifva sin fasters och hennes mans arftagerska
var det visserligen icke, som gaf fröken Maria von Gryning
lust att företaga den långa resan till Sydamerika, det fjärran
landet, för att vistas hos människor, hvilkas namn hon visserligen
kände, men som personligen voro henne absolut obekanta. — Nej,
det var allt något annat, som drog henne ditut, liksom magneten
drar järnet. — Och detta »andra» var utan allt tvifvel hennes
hopp om att därute får återse grefve Ludvig Lohufvud.
Då fröken Maria tillkännagaf för grefvinnan Elsa, att hon
önskade lyssna till sin fasters förslag och hoppades få företaga
resan öfver oceanen samt sade sig hoppas få ressällskap af
grefvinnan, kände Elsa den lifligaste önskan att vara henne följaktig.
Men hon besegrade sin egen böjelse och stod hjältemodigt fast
vid sitt beslut och sitt löfte till gamla grefvinnan samt satte sin
längtan efter den käre sonen i andra rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0511.html
