- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
513

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 47. Huru »Solen i Karlstad» betalar sin skuld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

513

Grefve Conrad Stålsko var en god och bra människa.

Det finns intet moln utan en ljusrand, heter det; och
alldeles säkert hade olyckan haft sitt goda med sig för grefve
Stålsko; ty han hade left vildt och gjort stora skulder bland sina
officerskamrater, hvarför det bästa, som kunde ske, var, att han
nödgades lämna militärlifvet och i följd af sin sjukdom och långa
konvalescenttid hade han blifvit förvandlad till en sansad och
duglig människa.

Detta må icke uppfattas så, som om det ej funnes bra och
dugliga människor inom det militära ståndet. Tvärt om. Man
har bland militärer oftast de mest dugliga individer. Men inom
armén som öfverallt annorstädes finnes det undantag, ja det finnes
där många moderna dagdrifvare och onyttiga lättingar, hvilka blott
äro till sorg för sina anhöriga, till ett förgift för sin omgifning
och till en börda för det regemente, inom hvilket de tjäna.

Och en dylik lätting samt därtill en väldig grälmakare hade
grefve Conrad Stålsko varit. —

Grefvinnan Elsa Lohufvud var mycket belåten med, att
grefve Conrad Stålsko kommit till Stora Högåker såsom
förvaltare.

Förut hade hon ensam styrt och ställt med allt på godset
och endast haft en slags öfverrättare till hjälp; men med tiden
blef detta henne allt för drygt och maktpåliggande med all den
omsorg och all den myckna omtanken om de viktiga räkenskaperna,
hvilka naturligtvis förorsakades af det stora adelsgodsets
omfattande affärer.

Trots de dryga hyrorna i Göteborg, dit grefvinnan Isabella
Stålsko nu flyttat, sedan hon sålt sin gård, och trots det att
sonen erbjöd henne att komma till Stora Högåker och där dela hans
bekväma våning, kunde hon icke förmå sig att flytta dit. Nej,
hon kom icke ens som gäst till Stora Högåker utom vid de tider,
då gamla grefvinnan Lohufvud var i Stockholm. Grefvinnan
Isabella undvek på det allra omsorgsfullaste att sammanträffa med
grefvinnan Louise Lohufvud, som hon icke kunde lära sig fördraga.
Hvarken grefvinnan Elsas böner eller grefve Conrads
föreställningar hjälpte något härvid.

Då grefvinnan Isabella en gång kom till Stora Högåker, bådo
såväl hennes son som Elsa, henne att stanna där, äfven sedan
grefvinnan Louise kommit åter från Stockholm.

— Nej, nej, utropade då grefvinnan Stålsko, jag vill ej på
något villkor råka tant Louise.

— Hon är olycklig, anmärkte Elsa.

— Jag kan ej hysa medlidande med henne, svarade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free