Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 47. Huru »Solen i Karlstad» betalar sin skuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
515
just då Tilda kommit ut på den stora gräsplanen, öfver hvilken
hon ämnade ta en genväg till orangeriet.
— Ja, fru grefvinna, sade hon stannande.
Det hade i början varit ganska underligt för Tilda att kalla
Elsa för grefvinna; men nu hade hon för länge sedan vant sig
därvid, så att hon ej ens annat än undantagsvis kom ihåg, att
Elsa varit en tjänsteflicka.
— Hvart skall du gå, Tilda? sporde Elsa.
— Jag skall gå efter drufvorna, som grefvinnan önskade,
svarade Tilda.
— Låt drufvorna vara så länge.
— Som fru grefvinnan befaller.
— Jag måste fara bort på ett besök genast.
— Skall grefvinnan det.
— Ja, kom upp till mig.
— Genast!
— Jag vill tala vid dig och jag önskar, att du följer med
mig bort, Tilda.
Gumman undrade, hvart det skulle bära af och hvarför hon
skulle följa med; men hon gjorde ingen fråga i detta afseende. Hon
frågade i allmänhet mycket litet, utan lydde endast de befallningar,
som gåfvos henne; men hon fordrade å sin sida absolut lydnad för
de bud, som hon själf utgaf åt dem, som voro henne underordnade.
Hon hade knappast tagit tio steg, förrän Elsa åter ropade
genom fönstret:
— Du behöfver inte komma upp till mig, Tilda. Gör dig
hellre genast i ordning; jag skall låta spänna för droskan. Vi få
talas vid under vägen.
Det var något nervöst i Elsas tonfall.
Tilda gick emellertid in i sitt rum och gjorde sig i ordning
för att följa med bort.
Grefvinnan Elsa hade sagt till om droskan, som inom kort
stod utanför stora trappan.
Då grefvinnan och Tilda tagit plats i åkdonet, sade Elsa:
— Jag har fått bref från Maria von Gryning.
— Hvart befaller grefvinnan, att jag skall köra? frågade
kusken, skyldrande med piskan.
— Till Arvidstorp.
Kusken skyldrade åter och droskan rullade bort från Stora
Högåker.
— Till skarprättarens bostad? frågade Tilda förundrad.
— Ja, svarade grefvinnan. Magdalena Svennlund lär vara
alldeles förkrossad. Hennes far har hastigt dött klockan ett i natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
