Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 49. Klander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Folk må säga, hvad de behaga.
— Men du svärtar ju vårt namn.
— Nej mamma, sade Elsa, denna min handling svärtar på
intet sätt det Lohufvudska namnet.
— Hvad tror du, att min son Ludvig skulle hafva sagt,
om han left?
Då svarade Elsa med kraft:
— Om min Ludvig lefvat, så skulle han med hänsyn till
Magdalenas och hennes faders handlingssätt emot vår son, då han
behöfde deras hjälp för att komma undan, hafva gjort på alldeles
samma sätt, som jag nu gjort. Ingen människa går fri från
folks skvaller och förtal; till och med världens frälsare begabbades
och hånades!
Detta svar afväpnade helt och hållet gamla grefvinnan. Hon
lugnade sig, kom aldrig mer med några inlägg i frågan men
talade flera gånger vänligt med Magdalena, som hon understundom
träffade i Elsas sällskap i orangeriet, i parken eller i biblioteket
å Stora Högåker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
