Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 49. Klander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hur det var, så upptäckte han slutligen själf, att ett
olofligt kärleksförhållande uppstått mellan hans fru och hans
kompanjon.
Detta tände naturligtvis hans vrede.
Han varnade dem båda, men de nekade djärft till, att de
voro skyldiga till det, som han förevitade dem.
Men nu hade hans misstanke en gång blifvit väckt, och nu
höll han både ögon och öron öppna för att skaffa sig fullkomlig
visshet. Han hoppades visserligen, att han misstagit sig och att
hustrun och kompanjonen voro oskyldiga. Men visshet måste han
dock ha i denna sak.
Så reste han en dag bort, och meningen var, att han skulle
vara borta i tre dagar.
Men han kände en så tärande oro, att han helt hastigt vände
om hem och alldeles oväntadt trädde in i sin sängkammare.
Nu fick han visshet.
Han fann sin hustru i sin kompanjons armar.
Han var af naturen hetlefrad och hvem kan förtänka honom,
att hans sinne nu brusade upp.
Men tyvärr begick han ett beklagligt öfvergrepp.
På sina resor förde han alltid med sig en laddad pistol.
Denne drog han nu upp och sköt, innan någon hann hindra honom
därtill, på stället ned sin kompanjon.
Det blef naturligtvis stor uppståndelse.
Han anmälde sig själf för kunglig befallningshafvande såsom
sin kompanjons baneman, blef häktad och rannsakad samt dömd
till döden för uppsåtligt mord.
Hans vänner ville lägga in nådeansökan för honom hos kunglig
majestät, men han själf afböjde detta och domen gick sålunda
i verkställighet.
Den unge man, hvilken kallades att verkställa dödsdomen,
var Fredrik Svennlund.
Ruin och fattigdom bröt in öfver mördarens efterlämnade
familj.
Brodern till den afrättade köpmannen, läkaren, jagades bort
från sin plats, ty hvilken ville väl ha en mördares bror till sin
läkare. Hvart han tog vägen visste ingen, och till slut stodo den
olyckliges moder och syster i så utblottadt tillstånd, att det för
dem fanns blott två saker att välja på, antingen att gripa till
tiggarstafven eller också att söka hjälp af fattigvården.
Då kom Fredrik Svennlund, den unge skarprättaren, såsom
en räddare i nöden. Han friade till dottern och fick ja samt gifte
sig med henne samt tog hennes djupt pröfvade och af sorg brutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
