Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 50. Felslagna förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
537
var modern nog samt stod framför spegeln i timtals och lade upp
sitt hår på olika sätt, för att hon skulle se riktigt tjusig ut, som
hon plägade uttrycka sig.
Finare handarbeten kunde hon ibland syssla med. Annars
slog hon dagarne i ända dank. Allt, som fordrade någon liten
ansträngning, var Matilda Sandvall i högsta grad motbjudande.
Men detta var ej nog.
Hennes lynne var äfven i mycket hög grad retligt.
Hon var därför en tyrann i sitt hus.
Den sjukliga modern hade ej haft kraft att motsätta sig
hennes nycker och fadern hade just ej tänkt på något annat än
sin kära brännvinsflaska. Detta gjorde, att hvarken fadern eller
modern uppfostrade sin yngsta dotter, såsom de borde hafva
gjort det.
Matilda var högfärdig. Man hörde henne tidt och ofta
högt och skråderande skryta öfver, att hon hade en så rik och
förnäm moster och hon yttrade icke sällan, att hon var alldeles
säker på, att hon i framtiden skulle få komma som sällskapsdam
till grefvinnan Elsa Lobufvud på Stora Högåker. Och vid dessa
tillfällen tillade hon alltid till sin mor, då denna skakade på
hufvudet och sade, att det vore bättre, att hon tänkte på att arbeta
än att hon byggde luftslott, som helt visst skulle ramla:
— Nej mamma, jag bygger inga luftslott. Jag skall bli
sällskapsdam hos moster på Stora Högåker. Och därför duger
det inte, att jag arbetar med grofgöromål och skaffar mig grofva
händer eller att jag har en bondflickas låter.
Det hjälpte således icke, att modern förebrådde henne för
hennes tröghet, lättja och vränga sinne.
— Men tänk, om du inte får komma till Stora Högåker,
plägade modern säga.
— Jag skall dit, svarade hon spotskt.
— Men tänk ändå, om du misstar dig. Hvad tänker du då
ta dig till, om far och jag dö ifrån dig?
— Då skall moster hjälpa mig på annat sätt.
— Hur vet du det?
Matilda gjorde en grimas och antog en stolt min, i det hon
svarade:
— Hvafalls! Moster skulle lämna mig på bar backe?
— Det kan väl hända, att hon gör.
— Hon skulle bara försöka på det!
— Tala inte så, flicka!
— Om hon vore nog grof och simpel att göra detta, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
