- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
544

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 50. Felslagna förhoppningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

544

endast frid och glädje rådde. Denna myt är mycket vacker. Och
följande densamma kan man bildlikt säga, att dödens ängel lotsat
Hilma Sandvalls båt öfver jordens mörka flod och hon hade kastat
sin tros ankar vid den himmelska barmhärtighetens och det stora
fadershusets säkra hamn.

*



Nu var det Sandvallska hemmet alldeles upplöst.

Efter Hilmas begrafning, som grefvinnan Elsa styrde om och
sedan auktion hållits på det lilla boet, skildes de båda Systrarne
Jenny och Matilda Sandvall åt.

— Jenny for tillbaka till sin sjuksköterskeplats vid
barnhemmet.

I tacksamt minne bevarade hon den älskade moderns bild
och afskedets högtidliga och gripande sorgestund.

Hon hade alltid varit sina föräldrars glädjebarn och hon var
äfven nu fast besluten att göra sitt bästa för att hedra
föräldrarnes namn och minne.

Matildas sorg efter moderns frånfälle var af en helt annan
natur än Jennys. Matildas sorg var högljud och larmande men
icke särdeles djup.

Matilda började redan, under det att begrafningstillredelserna
ännu pågingo, att bygga upp sina luftslott. Hon sade åt
de två gamla kvinnor, hvilka svepte hennes mors lik och gjorde
rent i hemmet:

— Nu skall jag bli sällskapsdam åt moster Elsa Lohufvud

— Skall Matilda det? sade den ena kvinnan.

— Ja.

— Är det uppgjordt det?

— Inte är det aftaladt inte, men moster behöfver mig
naturligtvis.

— Är det så säkert det?

— Ja, moster kan rent af vara tacksam för, att jag vill
komma till Stora Högåker som hennes sällskap.

— Det var vådligt!

— Det har ju knappast varit dem möjligt att få dit en
sällskapsdam en gång, fortsatte Matilda skråderande.

— Hm!

— Det pratas ju så många dumheter och nedrigheter om
Stora Högåker, så att ingen vill dit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free