- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
582

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 54. Rivieran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

582

doftande tearosor, friska margxeriter, tuberoser och alla möjliga
andra blommor.

I Kasinots trädgårdar hafva de de härliga promenader och
sittplatser. Och från dess terass med de hvita marmorbalustraderna
se de långt ut öfver haf och nejd. Det är ett brokigt virrvarr af
människor. Ensamhet är något fullkomligt okändt i det öfverbefolkade
Monte Carlo. Där råder ett surr, en liflighet, en rörelse,
som om man vore i ett centrum för allt, hvad lif heter. Elegans,
lyx, öfverflöd, hvart man blickar.

Och bakom denna terass, hvars anstalt trampats af så många
lefnadsfriska och njutningslystna varelser, men också af så många
förtviflade, ruinerade stackare, reser sig det granna, öfverlastade,
prålande och osköna Kasinot, i hvars spelhelvete den arme
förlorat ända till sin sista skrärf.

Spelsalarne prunka i rika förgyllningar. Pelare, skulpturer,
friser, allt är förgyldt. Höga speglar, dyrbara takmålningar, en
imponerande prakt. Ute i hallen promenera paren af och an.
Inne i operasalongen är en skara samlad för att åhöra en af de
nyaste operorna, återgifven af några af världens förnämsta
artister. Men i spelsalarne trängas dock de flesta om hvarandra.

I de första salarne förekomma roulettborden, omkring hvilka
flertalet skockar sig. Croupiererna ropa sitt entoniga: ”Messieurs
faites votre jeu” och sedan: ”Rienne vas plus”. Den ena
sätter försiktigt ut ett femfrancsstycke, den andre hopar plaque
på plaque — guldmynt om hundra francs. Hvarje sittplats rundt
om borden är upptagen och täta led af åskådare fatta posto
bakom Stolarne. Lystna, ifriga blickar följa spelets gång. Lyckans
hjul svänger än hit, än dit, men oftast är det croupierernas
skrapa, som makar in vinsten till banken.

Ljusen stråla från de kolossala kronorna. Salarne bada i
ett ljushaf. Människorna myllra. Värmen stiger. Allt flera
draga sig in till de inre salarne, där det spelas trente et
quarante och där ännu mycket högre summor sättas ut på ett mera
kompliceradt hasardspel.

Om man afton efter afton åser detta skådespel, inser man
på samma gång alltmera spelets eggelser och dess hemska följder.
Hur förslappande bör det då ej verka på karaktär och moral och
hur lätt blir det ej en lidelse, ett lifsbehof att åter känna det
retande i hasardspelets ovisshet, i dess utsikt till lättköpt vinst.
Och betänker man, att Monte Carlos spelsalar ej blott skänka ett
tillfälligt tidsfördrif — såsom fallet är för mången — utan äfven
störta många svaga karaktärer i fördärf för lifvet, fattar man lätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free