Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 55. Fröken-grefvinnan von Kampf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
586
bedröfvade hjärta för, skulle hon mången gång rent af
förtviflat.
Liksom den enkla lilla skogsblomman, hvilken man rycker
upp ur jorden — denna lilla blomma, som är van vid stillhet och
frid — för att omplanteras hemma uti ett växthus starka och
drifvande värme, liksom denna blomma vanligen vantrifves i sin nya
omgifning, så vantrifdes äfven Mariana här. Det var stillhet och
frid, hon älskade.
Men det är så här i lifvet, ofta nog — den, som intet har,
önskar att blifva rik och ansedd, samt komma sig högt upp i
världen, ej vetande, att det är just på kullarna, som vindarna
drifva sitt spel, under det att det är lugnt nere på dalarnes
botten. Och därför är det också fullt ut lika vanligt, att rika och
förnäma samt högt uppsatta personer gärna skulle vilja vara
fattiga och födda bland det så kallade småfolket.
Det är underligt. — Men så är det i alla fall många gånger,
och det är en stor sanning uti det ordspråk, som heter: Människan
är aldrig nöjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
