- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
590

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 55. Fröken-grefvinnan von Kampf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

590

— Jo, tyvärr. Jag lämnar Marina mycket ogärna, men det
måste ske. Jag är nödsakad att ofördröjligen begifva mig hem
till pensionen.

— Men hvarför det — hvarför det?

— Jag har fått order därom pr telegraf.

Hon visade fram ett telegram, som nyss förut kommit.

Ja, mycket riktigt. Där stod det verkligen:

”Kom ofördröjligen”! och så lästes föreståndarinnans namn
under.

Mariana grät bittert och bad syster Agnes, att hon skulle
telegrafera tillbaka till pensionen samt bedja att få stanna.

Men det var lönlös möda. Syster Agnes var bestämd.

— Jag måste lyda, svarade hon.

— När reser du syster? frågade Mariana.

— Redan i natt.

— I natt redan!

Mariana blef öfver sig gifven.

Syster Agnes talade inte om, att det var hon själf, som hade
telegraferat till pensionen och begärt, att hon genast skulle
återkallas hem.

Hvarför?

Hon fruktade att möta sir Augustinus S:t Johns; men hon
ville icke, att Mariana skulle veta, att hon flydde undan för
honom.

Hon tog afsked af Mariana, hvilken grät så förtvifladt, att
hennes ögon blefvo uppsvällda, hvarför hon morgonen därpå fick
uppbära skrupsens af änkefurstinnan.

Det sista, som Mariana och syster Agnes sade hvarandra
föreden sistnämndas afresa, var detta:

— Mariana von Kampf, innan jag reser, vill jag på det
allvarligaste varna er för sir Augustinus S:t Johns; glöm aldrig,
att jag varnat er för honom.

— Varnar du mig? Men af hvad orsak, syster?

— Det kan jag ej säga nu, svarade Agnes.

— När?

— Jo, om det blir af nöden, så skall jag säga er det i
framtiden och jag skall då äfven bistå er.

— Bistå mig?

Mariana kunde ej förstå meningen af den så besynnerligt
upprörda nunnans tal.

— Hvem vet, fortfor syster Agnes, ni kanske kan komma att
behöfva min hjälp mot honom. — Men nu farväl! Gud beskydde
er och hålle sin hand äfven öfver mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free