Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 56. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
597
— Jag säger ej heller något annat, än hvad jag tänker.
— Högst opolitiskt, flicka!
— Det är möjligt, att det är opolitiskt, fortfor Mariana; men
det vore okvinnligt att fara fram med lögner.
— Hvarför med lögner? Man kan väl moderera sanningen;
det är en af den stora societetens fordringar.
— En sådan fordran kommer jag aldrig att uppfylla, sade
Mariana med bestämdhet.
— Galna flicka.
— Jag lånar mig inte till en låghet.
— Men salongsvanan — —
— Det vore ovärdigt en pensionär från Les Dams Anglaise.
— Den gamla stiftelsen och den föråldrade läran!
— För öfrigt kan jag inte och skall aldrig kunna fördraga
sir Augustinus S:t Johns.
— Hvad har du då emot denne noble gentleman?
— En gentleman han! utropade Mariana föraktligt.
— Du vill väl ej bestrida, att han är det?
— Jo, mamma!
— Hvad säger du flicka! Olyckliga! Hvilken uppfattning
har du då om sir S:t Johns?
— Mig förefaller han att vara rätt och slätt en slags
äfventyrare, svarade Mariana energiskt.
Änkefurstinnan Eveline Bolsky gjorde då en teatralisk och
utan allt tvifvel mycket plastisk rörelse och sade hånskrattande:
— Lilla helgon!
— Jag tackar för den titeln, mamma.
— Hvarför blef du inte kvar hos dina fromma bönesystrar!
— Jag kallades till mammas sjuksäng och jag kom.
— Jag hade mycket väl kunnat undvara dig.
— Sorgligt, att min möda att vara mamma till tjänst och lisa
under sjukdomen blef så ringa.
— Du är mig nu sannerligen mera till förtret än glädje.
Marianas kinder bleknade ända till hvithet.
— Mamma, sade hon med dof stämma, jag trängde mig
aldrig på dig.
— Det medger jag.
— Det var du, som under din sjukdom lät telegrafera efter
mig, mins du det?
— Ja, jag är gudskelof inte glömsk. Jag kommer till och
med ihåg ett gammalt bibelspråk, som man lärde mig i min barndom,
att barnen skola vara sina föräldrar underdåniga.
— Jag kom på din önskan — och då jag, sedan du frisknat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
