- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
606

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 56. Flykten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

606

— Nej, jag reder mig med kammartjänarens uppassning.
Anastasia har jag med mig hit till Rivieran endast och allenast
för maten. Och sådan skall naturligtvis inte lagas under resan,
då vi intaga våra måltider på hotellen. — I morgon afton, då din
fru mor har rest till supén hos sir S:t Johns, befaller du helt
enkelt fram droskan — —

— Men om mamma har den?

— Alldeles säkert låter S:t Johns i sin vagn hämta
änkefurstinnan.

— Men om så ej sker?

— Då går du till fots.

— Hvart?

— Direkt till engelska kyrkan. Vet du, hvar den är?

— Ja.

— Godt! Där väntar jag dig med min vagn, vi fara så direkt
till stationen.

— Hvad skall jag taga med mig?

— Endast dina nipper och det allra nödvändigaste. Lämna
allt det andra kvar här. — Du skall låta din stolta moder erfara,
att du kan taga dig fram i världen på egen hand. — Du kommer
alltså?

— Ja, Boris.

— Du är en präktig liten flicka, syster Mariana, sade
fursten och förde hennes hand till sina läppar.

*



Under andra förhållanden skulle Mariana von Kampf hafva
varit alldeles för blyg och rädd för att hafva kunnat bestämma
sig för att följa furst Boris Bolsky. Men hon var för tillfället så
betryckt och sorgsen och därtill kom den omständigheten, att hon
alltsedan den häftiga sammanstötningen mellan henne och
änkefurstinnan hade intagits af en känsla liknande afsky för sin mor,
att hon rent af fruktade för en eventuell fortsatt vistelse å Villa
Monte Parnasse. Detta gjorde, att hon nu fick ett mod så stort,
som hon alldeles säkert aldrig annars kunde hafva ägt.

Oerfaren, som hon var, tänkte hon emellertid icke på alla
skäl för och emot uti ett sådant företag som det, hvilket furst
Boris Bolsky nu ställt i perspektiv för henne. Hon behärskades
blott af den enda tänken, att hon skulle få komma tillbaka till
den fridfulla, för henne så kära gamla pensionen långt bort från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free