Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 56. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
608
— Ingen kan tjäna två herrar, tänkte hon. Jag tjänar den,
som betalar mest, och det gör fursten — men jag tjänar också
iröken. Ingen kan tjäna två herrar, säger man — åsnor! — Jag
tjänar inte två, nej jag tjänar tre, och alla få de ge mig sina
tributer. Jag tjänar furst Boris, änkefurstinnain Bolsky och fröken
Mariana von Kampf. Jag tjänar dem på en gång, cch likväl —
är jag min egen herre. — Guldmynten växa i antal hos mig. —
Skönt! — Man måste vara om sig här i världen. — Ännu har jag
dock fått endast handpenningarne. Jag är inte så inskränkt,
som man tror. — Ännu är jag en ringa tjänarinna, en svår post;
furst Boris Bolsky, du skall dock dyrt få betala kyssen, som du stal
ifrån mig — ja dyrt, mycket dyrt, blott jag väl lyckats få dig och
dina hemligheter i mina händer. Då skall det komma att heta :
Betala, hvad jag vill — eller skandal och fängelse! — Men ännu
så länge heter det: Jag är en ringa tjänarinna — och jag kryper,
är ödmjuk och beredvillig. — —
Hon hade sin egen moral, fröken Marianas fransyska
kammarjungfru. Hon var en af dessa guldets föraktansvärda slafvar.
Hon var färdig att sälja sitt samvete, sin heder, sitt allt, för
några glänsande guldstycken.
Vi vilja ännu en gång påminna om orden i visan:
”Gyllne kalfven är världens gud!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
