Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 58. Olyckshändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
616
emedan en framskyndande betjänt hade trampat henne på foten och
just råkat trycka till en likton, för hvilken hon mycket ömmade.
— Förlåt, förlåt! bad betjänten med jämmerlig ton.
— Hvad är det?
— Stor, stor olycka!
— Hvad då — Så tala då!
— Lille far har fallit ned för trappan och vrickat foten samt
brutit af benet.
— Brutit af benet?
— Ja.
— Store Gud!
— Det hände helt nyss!
— Hvilken olycka!
— Stackars Boris! sade Mariana!
— Min nådig herre! Oj, oj, oj!
Och sägande för sig själf: Mitt lif, min ögonsten, min hjärteängel!
skyndade den oviga och tjocka Anastasia upp för trapporna
med mycket större vighet, än man skulle kunnat tänka henne
besitta samt fortsatte hastigt in uti sin afguds våning.
Mariana kom sig ej för att följa efter så hastigt.
Hon hade stannat i den praktfulla salongen. Där stod hon
nu mycket beklämd och hennes första tanke var:
— Hur skall jag komma till pensionen! — Hur skall detta
sluta!
Ensam vågade hon sig ej ut i Paris, då hon ej hittade där.
Pensionen låg ju i en helt annan stadsdel af den väldiga världssta
den. — Och finge hon äfven sällskap, så kunde hon dock ej gärna
vara så otacksam, att hon lämnade Boris ensam uti betjäningens
händer.
Stackars liten! Hon anade icke, att hon var på ett uselt sätt
förd bakom ljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
