Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 58. Olyckshändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
618
— Drick, drick, min hjärtans käre lille far, min älskling som
jag burit vid mitt bröst, min afgud.
Mariana blef äfven bjuden på ett glas te.
I förbigående vilja vi nämna, att ryssarne ej dricka te ur
kopp såsom vi utan ur glas eller stundom ur silfverbägare.
Medan man drack te, sade Boris:
— Syster lilla, denna olycka har kommit olägligt för dig.
— Det är väl värre för dig, Boris.
— Visserligen. Men jag kan så väl tänka mig, att det skall
kännas mycket hårdt för dig, att bli hindrad i din resa, då du
hunnit så godt som fram till portarna af ditt mål.
— Visst är det tråkigt, men det kan inte hjälpas, sade
Mariana.
— Lilla syster, jag har ju utkorat mig själf till din förmyndare
under din flykt från Rivieran och till pensionen Les Dames
Anglaise och detta gör, att jag icke skulle gifva mig någon ro,
om jag släppte ut dig ensam här i Paris och lät dig ta dig fram
bäst du ville för att komma till pensionen.
— Det är snällt tänkt af dig, Boris, sade Mariana.
— Tråkigt har du här också.
— Jag hade det värre å Rivieran.
— Jag skall försöka att skaffa en pålitlig sällskapsdam åt dig.
— Det behöfver du inte, Boris.
— Jo det är nog bäst! Kanske hon kan hjälpa dig till rätta.
Jag kan naturligtvis inte rå för, att jag kommit i denna olycka.
— Om jag fattar dig rätt, Boris, så hade du för afsikt att
skaffa mig en sällskapsdam endast för att hon skulle hjälpa mig
fram till pensionen? frågade Mariana.
— Sådan var verkligen min tanke, syster lilla.
— Och du tror, Boris, att jag, hur gärna jag än skulle vilja
komma till den gamla pensionen så fort som möjligt, skulle vara
till den grad otacksam mot dig, att jag lämnade dig här ensam
med gamla Anastasia, när olyckan träffat dig.
— Jag kan inte begära, att du skall stanna, lilla syster.
— Önskar du då inte det?
— Jo, visst önskar jag det, men inte fordrar jag det; ty
därtill har jag ingen rätt; och, äfven om jag hade det, så skulle det
vara hårdt gjordt af mig att göra bruk af en sådan fordran.
— Du behöfver inte begagna något maktspråk i den vägen,
Boris, sade Mariana. Om du tillåter det, så stannar jag här hos
dig, till deiss att du blir frisk igen.
Mariana, den oerfarna flickan, såg ej, hvilken triumf dessa
hennes ord framkallade i Boris anletsdrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
