Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 59. I furst Boris' sjukrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
624
Från väggarna, hvilka delvis utgöras af själfva berget, rann
vattnet ned. Golfvet bestod af bara jord, hvilket dock af all den
orenlighet, som ditkastats och af fukten förvandlats till en djup
och seg dy, som endast kunde passeras på mellan fångarnes tätt
intill hvarandra placerade britsar utlagda bräder. Taket kunde
öfverallt nås med handen, fönster fattades helt och hållet.
I detta rum befunno sig trettio till fyratio människor betäckta
af ett tjockt lager med smuts. Jag frågade:
— Hvad nu, tvätta ni er aldrig?
— Nej.
— Finns det då här ingen badstuga?
— Jo, nog finns det. Den eldas upp om lördagarna, men
endast få besöka den.
— Hvarför det?
— Vi ligga i smutsen — i berget — i smutsen. Och hurudan
är badstugan? Jo, man bara rör om smutsen, därför är det bäst
att låta den vara orörd. — —
Männen kommo våta ur kammaren; det finns ingen möjlighet
att där bli torr. Luften var sådan, att det började gå rundt
i mitt hufvud och jag var nära att få svindel. Plötsligen utropade
den mig åtföljande ingeniören:
— Ha ni förstört väggarna! Det har du gjort! fortsatte han
och pekade på en fånge.
— Ja, så är det, ers högvälborenhet, jag är skyldig, svarade
den tilltalade, öfver hvars plats syntes ett stort hål i väggen.
Under nätterna är det svårt att andas. Man har ingenting att
inandas. Det är för luften, som jag gjort hålet.
Så långt kom Doroschevitj.
Vi vilja endast tillägga, att i Ryssland straffarbete, som
öfverstiger fem år, allmänt anses lika som dödsstraff. Procentantalet
af dem, som öfverlefva en längre strafftid är ohyggligt liten
och endast några få år i ett sådant mänskligt helvete äro tillräckliga
att bryta ned den starkaste konstitution och förvandla en frisk
människa till en skepnad, som liknar ett vandrande lik.
Detta var icke någon som helst hemlighet för furst Boris.
Han hade sig fullt bekant, hur man har det i de ryska fängelserna
och han visste äfven, hur lätt man i det landet blef förklarad för
politisk fånge.
Hur grymt var det då icke af honom att narra in den oskyldiga
Mariana uti ett politiskt sällskap, hvilket till och med
ämnade begagna henne såsom sitt verktyg.
Hon visste intet därom. Hon smålog mot fursten och beklagade
honom med fuktiga blickar, att han skadat sin fot, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
