- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
628

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 59. I furst Boris' sjukrum - Kap. 60. Ett äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

628

Vi tro det. Vi tro, att man kan vänja sig af med ett surt,
jämrande, tråkigt sätt; vi tro, att man kan vänja sig vid att le
mot sina medmänniskor och att tala vänligt och hänsynsfullt till
dem. Vi tro, att man kan vänja sig vid att visa små vänliga
uppmärksamheter, små uttryck af glädje, välvilja och intresse,
och allt sådant jämnar lefnadsstigen och gör bördorna lättare.

Borde man inte försöka?

*



         Kap. 60.

         Ett äfventyr.

Slottet Lonleau eller »chateau Lonleau», som det kallades,
var en gammal fin egendom, som var belägen emellan S:t Denis
och den lilla byn S:t Didier Auscerre, ungefär en och trefjärdedels
timmes väg från Paris för en god fotgängare.

Slottet såg mycket prydligt och aristokratiskt ut, där det
låg höjande sina förgyllda tornspiror högt öfver trädens kronor.

Parken, som sträckte sig rundt om slottet, var särdeles
storslagen och berömd vida omkring samt ansedd såsom den
vackraste park på många mils afstånd. Därtill var den också mycket
väl och omsorgsfullt skött och vårdad.

Mariana plägade på furst Bolskys önskan ofta nog göra
promenader dels till fots dels i vagn dit ut till slottet Lonleau och
portvaktaren vid slottet, hvilken äfven fungerade såsom trädgårdsmästare,
hade snart lärt sig känna igen henne så väl, att han,
hvarje gång han fick se henne komma med sitt sällskap, hälsade
henne med ett vänligt:

— God dag, fröken! Jag hoppas, ni har en angenäm dag.

— Tack, tack, svarade Mariana alltid och nickade åt den
fryntlige mannen.

Hans önskan, att hon skulle hafva en angenäm, dag, blef
alltid uppfylld under dessa promenader, ty hon fann det verkligen
både romantiskt, angenämt och trefligt på slottet Lonleau och i
dess vidsträckta park.

Det var ganska sällan som Mariana gick upp till själfva
slottsbyggnaden, utan hon höll sig mest i parken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0628.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free