Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 60. Ett äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
629
Men en dag, då hon ströfvat omkring i parken och kommit
närmare slottsbyggnaden, än hon egentligen ämnat sig, fästes hennes
uppmärksamhet vid rösten af en flicka.
Hon blef nyfiken och tittade längre fram samt fick då
blickarne på en strålande vacker, ung kvinna, hvilken var klädd uti
en grön klädestrikåtklädning och hade på hufvudet en svart, mycket
klädsam sammetsbarett, från hvilken vajade långa, hvita
strutsfjädrar.
Denna unga dam stod bredvid en vacker och välformad
ridhäst, tydligen af ädel race.
— Magdalena! Hvad ämnar du göra med den där hästen?
hördes från verandan en sträng röst fråga.
Mariana, som stod gömd bakom några jasminbuskar, hvarifrån
hon utan att själf bli sedd från slottet hade utsikt öfver
detsamma och borggården, blickade upp mot verandan och fick se
en gammal herre stiga upp ur en väldig karmstol, hvarefter han
lämnade verandan och gick ned på borggården och direkt fram
till den unga damen, under det han ännu en gång framställde
sin fråga:
— Hvad ämnar du göra med den där hästen, Magdalena?
— Jo, det skall jag tala om, svarade den unga damen. Jag
håller på att öfvertala Wiking, att han inte skall göra sig besvär
med att söka bryta halsen hvarken af mig eller sig själf.
— Hvad är det där för tokigheter? sade herrn.
— Wiking skall, om han uppför sig väl, få en hel ask
bisquiter och bonbons, när vi komma hem från ridten — det har
jag talat om för honom, och jag är alldeles säker på, att han
kommer att ta reson, den skälmen, tillade hon skämtande.
— Magdalena, du bör inte rida den där hästen i dag.
— Jo, jag vill det!
— Gör inte det, jag ber dig. Hästen har ju en dämon i
sig! fortfor den gamle mannen.
Men han talade för döfva öron.
— Lyd mig, Magdalena, bad han.
Men långt ifrån att lyda svingade den unga damen sig i ett
nu med ett snabbt hopp upp i sadeln och under det att hon
gjorde en öfvermodig grimas åt den gamle herrn, sade hon:
— Var utan fruktan!
— Jag har varnat, sade han.
— Var lugn, sade flickan, jag är van vid Wikings heta
blod och han skrämmer mig inte längre.
Och just som hon med oerhördt trots i stämman hade
yttrat dessa ord sprängde hon af därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
