Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 60. Ett äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
633
slottet och jag anade just, hvarför ni kom. Men jag kunde
inte-ta emot er genast, ty jag höll på med min toalett och här i
Frankrike äro toalettbestyren en riktig pina med dessa fransyska
kammarjungfrur. — Och nu fröken von Kampf — jag hörde, när
jag kom i dörren, ert namn nämnas, var nu så god och följ mig
in i mina rum, så få vi se, om ni kan trifvas med omgifningen.
— Men — — började Mariana.
Magdalena afbröt hennes tal genast, sägande:
— Inga oppositioner, om jag får be. Ni känner mig inte
ännu — men jag försäkrar er, att alla mina bekanta kunna
intyga, att Magdalena Friedrich har sin egen vilja — eller hur, är
det inte sant onkel Warnwright och monsieur Ludvig?
Utan att afvakta något svar från herrarne vände hon sig
åter till Mariana sägande:
— En gång för alla vill jag säga er, att jag aldrig mer
vill höra några »men» af er, när jag bestämt en sak. — — Jag
skulle sannerligen icke själf för någon del kunna tåla att blifva
liksom satt på understol, så fort jag kommit in i ett för mig
främmande hus. Och det skall ni inte heller behöfva. — Du är för
stygg, min kära Ludvig, sade hon vänd till den unge mannen,
under det att hon skrattade och helt skälmaktigt hytte med
fingret, du är för stygg du; nu får du allt lof att svala af din
längtan efter musik för en stund — eller kalla Sippan, din gamla
katta och sätt henne till att jama en stund. Hon kan allt behöfva
praktisera, ty hon lider af en ansenlig portion podager. —
Låt henne musicera en stund, det gör henne godt och kanske vi
då inte behöfva tillkalla en djurläkare för hennes skull.
Det där var ju elakt sagdt; men hon sade det så
skämtsamt, att man ej kunde bli ond på henne.
Hon befallde en betjänt att servera té och så tog hon Mariana
med sig in uti sitt eget lilla förtjusande förmak.
Den unga damen hade presenterat sig såsom Magdalena
Friedrich. Detta var likväl icke hennes rätta namn utan hon
hette Magdalena Svennholm och var dotter till den aflidne
skarprättaren Svennholm på Arvidstorp; just hon, som tillsammans med
sin far hjälpt »Lill-Ludvig», son till grefvinnan Elsa Lohufvud på
Stora Högåker i Värmland, den där förut kallats Solen i
Karlstad, att rymma.
Magdalena är således ingen för våra läsare okänd person.
Namnet Warnwright är ej heller obekant för våra läsare.
Det var till en familj Warnwright, som fröken Maria von Gryning
å Gryningsholm reste, då hon begaf sig i väg till Sydamerika.
Och Ludvig Lohufvud, Lill-Ludvig, är äfven en för oss känd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
