- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
637

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 61. Slutet på Marianas äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och kall är grafven, mörker däruti.
Men allt det där är nu förbi!
         Förbi!


Ett muntert skratt afbröt honom. Han såg upp. Där stod
Magdalena.

— Ha, ha, ha! Jag tror ni sjunger Trubadurens dödssång
skrattade hon! Jo, jo! Är hjärtat träffadt af Amors pil,
signor!

— Ah, visst inte. Jag sjöng blott för mitt nöjes skull,
svarade han.

— Med en passion, som jag aldrig förr hört er lägga in i
er sång! I sanning! Ni kunde bli operasångare. Ha, ha, ha!
Den kärleken, den kärleken!

— Tala ej om kärlek, sade italienaren.

— Vet ni hvad, signor? sade hon leende och intog en
utmanande ställning.

— Nej.

— Det finns ett gammalt ordspråk, som man begagnar
hemma i Sverige. Vill ni höra det?

— Hvarför inte!

— Det heter: Tala inte om rep i hängd mans hus!

— Hvad menar ni med det?

— Jag vill förändra ordspråket och säga så här: — Tala
inte om kärlek med den, som är förälskad.

— Förälskad jag!

— Ja just ni signor, ha, ha, ha!

— Då ni vet så mycket om mig, som jag själf ej har en
aning om, torde ni vara god och säga mig, i hvem jag skulle
vara förälskad.

— Med nöje! I min lilla musiklärarinna!

— Ah!

Han slog med händerna från sig.

— Nå, nå, sade Magdalena. Inte är det värdt att rodna
för det. Hon är ju en mycket söt flicka, ja mycket söt. Ni har
städse en briljant smak. — Inte behöfver ni rodna för det. —
Se så, kom och sjung med mig den där duetten, ni vet ur »Lilla
slafvinnan».

Det var i parken de träffats, där italienaren sjungit till
sin mandolin. Nu gingo de in uti salongen och sjöngo till
pianoackompagnemang:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:40:05 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solenikd/0637.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free