Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 61. Slutet på Marianas äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
646
det är allt på sista tiden, jag blifvit det. Jag älskar friheten,
mer än jag vill erkänna, och sedan jag kommit att umgås här
på slottet, så har jag blifvit bortskämd, och det lär väl bli
ganska enformigt, då jag inom kort kommer tillbaka till pensionen
och skall bli novis.
— Ni är en af de våra! fortfor Orsini jublande. Han tycktes
icke alls fästa sig vid Marianas raljerande ord om bortskämdhet
eller hennes allvarligt menade yttrande om, att hon ämnade
bli novis.
— En af edra? sade Mariana förvånad.
— Nu har jag intet att frukta! fortfor Orsini.
— Jag hoppas, att ni från min sida aldrig haft något att
frukta, bäste signor, sade Mariana.
— Ni förråder mig inte! — Inte sant?
— Förråder? — Men — — men — — stammade Mariana
under stigande förvåning.
Han var för upprörd för att märka, hur förvånad hon var,
och svarade därför intet.
Då grep hon honom hastigt i armen och frågade:
— Hvad menar ni mededra underliga ord, signor Orsini?
— Menar?
— Ni!
— Jag?
— Ni och furst Boris Bolsky?
— Vi! utropade Orsini.
— Känner ni fursten?
— Ja, svarade han mekaniskt och nästan drömmande. Han
föreföll, liksom om han varit drucken.
— Min Gud, hvad är det?
— Armbandet säger er allt!
— En vängåfva!
— Säg ett igenkänningstecken, ett föreningsmärke.
— Föreningsmärke! Igenkänningstecken!
— Vi, fursten, jag, ni och andra med detta tecken, vi äro,
det vet ni väl, nihilister — anarkister!
— Nihilister! — Anarkister! — Boris! — Jag! — Milde
herre Gud förbarma dig!
Hon sjönk förfärad ned på en trädgårdssoffa.
Italienarens ord hade förkrossat henne.
Hon reste sig emellertid åter upp.
— Store Gud! klagade Mariana till ytterlighet upprörd. —
Hvem har jag följt — hvem har jag låtit föra mig i denna
afgrund! — Hvart! Hvart skall jag ny, hur skall jag undfly detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
