Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 63. Ett nederlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
664
Friherrinnan Mathilda von Schönberg, Weissfeldt, Tyrolen.
Hon läskade af namnet och slog igen främlingsboken samt
gick fram till det halföppna fönstret, från hvilket hon blickade ut
öfver de härliga omgifningarne, hvilka verkligen voro hänförande
sköna, fastän konsten hade mycket litet med dem att göra, det
var natur, allt hvad man såg, men en natur så imponerande, att
den gärna gjorde den besökande i dessa trakter högtidligt stämd.
Utsikten tycktes likväl icke imponera på friherrinnan von
Schönberg, hvilken tydligen älskade konst mera än natur.
Hon ryckte nästan föraktligt på sina axlar och mumlade för
sig själf tankfullt.
— Ja, här är sig likt. — Skog och natur, det är allt, sjö
och berg dessutom. — Stillhet och tystnad. — Fi donc!
Sannerligen jag skulle hafva bytt ut det härliga och glada Medevi
emot denna vildmark, så framt jag inte hade haft mina särskilda
orsaker därtill. — Jag vill, ja jag skall träffa henne! — Jag
har en gammal skuld att betala och jag vill betala den!
Seende sig i spegeln fortfor hon koketterande, under det
att ett leende tydande på förakt och elakhet krusade hennes läppar:
— På se om jag är nu tillräckligt fin och elegant för
grefvinnan Elsa Lohufvud, Solen i Karlstad! — Ha! Ha! Ha! Den
fina grefvinnan! Värdshuspigan! Torpardottern! Se mig nu öfver
axeln, om du kan! — Ha! Ha! Ha! Vill du spela hasard med
mig grefvinna — eller kanske mjölnarmatte och stortok. — Jag
fruktar för, att ni har bara hackor och lågtrumf! men jag har
högtrumf på min hand och jag skall veta att använda den —
Ha! Ha! Ha! Det skall bli ett lustigt spel — stortok.
Hon koketterade framför spegeln i sin ensamhet och det
elaka draget kring hennes mun växte allt mer och mer in uti
hennes ansikte, som annars var ganska vackert.
Efter en stund ringde hon.
En uppasserska skyndade in uti läsrummet.
Friherrinnan von Schönberg hade emellertid tagit upp ur sin
ficka en liten högst elegant visitkortsbok och tog upp ur
densamma ett ambradoftande visitkort försedt med guldkanter samt
lämnade kortet åt uppasserskan, hvilken skyndade att hämta en
af de små pläterade brickor, hvilka alltid hade sin plats uti
läsrummet och voro afsedda enkom för visitkort. På denna bricka
mottog uppasserskan visitkortet.
— Hvart befaller fru friherrinnan, att jag skall bära kortet?
frågade hon.
— Känner ni igen grefvinnan Elsa Lohufvud?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
