Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 63. Ett nederlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
672
namn och vistelseort, aflämnade domstolen ett ”icke skyldig”
öfver fången, som genast släpptes.
Men, mina herrar, endast några få dagar förgingo, och fången
och främlingen samt den guldsmidde betjänten igenkändes på
allmänna landsvägen mellan slottet Lonleau och Paris, såsom väl
erfarna stråtröfvare.
Nu började sångaren vid pianot igen:
Sof, oroliga hjärta, sof,
Glöm, hvad världen har ljuft och ledt;
Intet hopp din frid förstöre,
Inga drömmar din hvila.
Under tidein för sången samtalade man.
Under ett yrväder här på gränsen mellan Nerike och Värmland
kom en resande med eget ekipage till en gästgifvaregård och
steg in där.
Alla platser voro där emellertid upptagna och ingen tycktes
vilja lämna plats åt den halfförfrusne främlingen.
Han ropade då:
— Gästgifvare, se till, att min häst får ett tjog ostron!
— Ni menar väl hafre, min herre? sporde värden.
— Jag menar rätt och slätt hvad jag säger. Anser ni min häst
för en mullvad? Hä?
Gästgifvaren gick, och de omkring eldhärden i gästgifvaresalen
sittande gästerna smögo sig ut, den ene efter den andre,
för att se den förunderliga hästen äta ostron.
Under tiden intog den resande den bästa platsen vid brasan,
och gjorde det mycket bekvämt åt sig.
Snart kom gästgifvaren in, och med honom kommo gästerna
tillbaka.
— Herre! Hästen vill inte äta ostron, sade gästgifvaren.
— Jaså! Så gif honom hafre då, och låt mig få ostronen
jämte peppar och salt, sade den resande.
Alla förstodo nu, att han på detta mycket rådiga och
putslustiga sätt velat skaffa sig en bra plats vid brasan.
— Ja, det var sannerligen ett bra knep.
Hvarför ser du mot dagen än
Säg, hvad väntar du då af den?
För de djupa sår kanhända
Någon helande blomma.
sjöng sångaren vid pianot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
