- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
682

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 63. Ett nederlag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

682

         Hvad — draken ligger re’n med spända vingar!
         Hur skärande i kvällens frid dock klingar:
         »Du är förskjuten utaf fosterlandet!
         Och själf du slitit har föreningsbandet.«
         Så säga mänskorna — men icke Gud.

— Hu, hvem sjunger den dystra sången! sade Mathilda
för sig själf.

         Hvad är mitt brott? Har jag väl plundrat, mördat,
         Spridt sorg och fasa uti fridens hem?
         Nej, lagarna jag alltid lydt och vördat —
         Jag gjort det goda, fast jag otack skördat,
         Min själ ej hatat och min mun ej bannat:
         Jag älskat äfven dem, som mig förbannat,
         Och dock är jag förskjuten nu af dem.

— Bleka enfald! sade Mathilda till sig själf. Älska dem,
som förbannar en! — Nej, hata, hata — hämnas!

         Men jag har skiftat tro — dock hvilken täljde
         De dagars strider och de nätters kval,
         Som förde mig därhän! Min frid det gällde:
         Den tro, jag valde, mest mig tillfredställde,
         Göt fridens olja uppå hjärtats lågor
         Och spridde ljus bland tviflets dunkla frågor
         Jag profvade och gjorde se’n mitt val.

— Fridens olja uppå hjärtats lågor, sade Mathilda för sig
själf där hon stod vid dörren och lyssnade till sången. — Nej,
petroleum på lågorna vill jag gjuta, att de må flamma upp i vildhet.

         Är hela jorden ej en Herrans kyrka?
         Kan hvarje tungomål ej stamma: Gud!
         Hvi vilja mänskorna då fåviskt yrka,
         Att honom blott på ett sätt man skall dyrka?
         Är han då blott en Gud för lutheranen
         Och ej för museimannen, indianen?
         Har icke hvarje språk sitt böneljud?

— Jo, sade Mathilda bitande samman tänderna och min
bön lyder: Gif mig hämnd!

         Jo, himlens portar öppna stå för alla;
         Och alla sluter till sin rika famn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free