- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
690

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 64. Intriger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

690

— Ah! Fidonc!

— Hon kallades, medan hon var det — för Solen i Karlstad.

— Ett kuriöst namn på min ära.

— Gatpojkar och slynglar kallade henne så, för att hon
kunde sätta näsan i vädret och briljera med ögonen en smula.

— Men hur blef hon då grefvinna?

— Intriger! — intet annat än intriger!

— Ah!

— Det gemena stycket kom till Stora Högåker som piga.

— Stora Högåker? Är det ett gods?

— Ja, ett gods här i Värmland. Men ett gods, hvilket alltid
varit mycket illa kändt. Den ena skandalen har där aflöst den
andra och den minsta skandalen var nog ej den, då grefve Ludvig
Lohufvud slog upp med sin förnäma fästmö, en fröken Lejonman
och i stället gifte sig med sin mors piga, som förvridit hufvudet
på honom.

— Kolossalt! läspade St. Johns.

— Gamla grefvinnan, som alltid varit ett rifjärn, portförbjöd
emellertid det snygga paret på Stora Högåker.

— Men de båda grefvinnorna tyckas nu vara mycket såta
vänner.

— Ja, de blefvo det efter grefve Lohufvuds död.

— Grefvinnan Elsas man?

— Ja.

— Konstigt!

— Ja, nog är det konstigt, och jag har allt mina egna tankar
om det där dödsfallet, jag.

— Ni vill väl inte säga — — — —

— Jag säger ingenting — men jag tänker så mycket mera.
Tänka måste jag väl få göra, hur mycket jag vill, om jag också
inte vågar högt uttala mina tankar. Från Stora Högåker kommer
aldrig något godt, det är en gammal känd sak här i Värmland.
Men vi ha kommit från ämnet. Ni sade, att miss Magdalena
i fröken Maria von Grynings sällskap rest ut till Sydamerika
och då Maria von Gryning dog, hade miss Magdalena blifvit korad
till mister Warnwrights barn och arfvinge, det var ju så?

— Alldeles, min älskvärdaste friherrinna!

— Hon skulle således vara svenska, till börden, efter hvad
jag kan förstå.

— Ja. — Af hvad jag kunde inhämta af doktorn, lär miss
Magdalena med någon framgång ägna sig åt den litterära banan
samt lär äfven stundom uppträda såsom föreläserska.

— Offentligt?

— Ja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free