- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
711

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 65. Ett streck i räckningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

711

»Klävitt» ropade ugglan.

— Men är det säkert, att ingen annan kommer före
grefvinnan Elsa Lohufvud dit på morgonen?

— Ja, svarade kvinnan skyggt.

— Vet ni det?

— Fullkomligt säkert.

— Att man ej tar lifvet af någon annan i misstag.

— Nej, nej ingen utom hon gör sig besvär att så tidigt på
morgonen gå upp för den branta och besvärliga stigen till
Häxtornet för att se solen gå upp, svarade kvinnan tvärsäkert.

— Då är det bra.

Tillsammans gingo de båda konskpirerande personerna från
platsen för deras rådplägning.

Furorna susade doft och suckande och ugglorna skreko sitt
klävitt rundtomkring i dunklet.

De konspirerande personerna voro baronessan von Schönberg
och sir S:t Johns. —

Sköna själar söka hvarandra.

*



— Afgrundsandar!

Knappast hade baronessan och sir S:t Johns lämnat platsen,
där de afhandlat detta ruskiga ämne, förrän en annan kvinna
sprang upp ur ett busksnår och ilade fram till just den plats,
där de båda kurgästerna hade stått samtalande.

Denna kvinna hade liggande bland buskar och moras
lyss-snat och fullkomligt uppfattat hvarje ord, som yttrats.

Hon hade sir S:t Johns och friherrinnan von Schönberg
ovetande följt dem på afstånd från Skagersbrunn och försiktigt gömt
sig i skogen för att uppsnappa, hvad de hade för händer,
fullkomligt öfvertygad som hon varit, att något brott planlades.

Hon hade lyckats öfverraskande väl i sitt spioneri — och
det, som hon hört yttras, kom henne ursinnig af vrede och raseri
utropa:

— Afgrundsandar!

»Klävitt!» »Klävitt!» skreko ugglorna i trädkronorna
omkring henne.

— Ja, skriken I nattens gastar! utropade hon och knöt
sin hand upp mot träden. Skriken I edert klävitt och baden lik,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0711.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free