Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 65. Ett streck i räckningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
713
må gärna arbeta dig trött och gillra en dödsfälla uppe i
Häxtornet; men jag svär, att dina offer skola undgå dig!
”Klävitt!”
— Tigen ugglor!
Ett hundskall närmade sig och Bebé hörde äfven en gäll
hvissling.
Rädd smög hon sig från gångstigen och tryckte sig tätt
intill en trädstam.
Hundskallet kom närmare och jägaren, som hon hade hört
hvissla på hundarne, kom i riktning rätt emot henne.
Bebé tänkte ej på, att det var en kronojägare, som var ute
och spanade efter tjuf skyttar. Hon gjorde föröfrigt sig ej alls
reda för, hvem det kunde vara, som var ute och ströfvade i
skogen. Hon ville blott, att ingen skulle finna henne där. Och
därför höll hon sig undan.
Spännet på hennes fotsida kappa gick upp. Den lossnade
och gled ned af hennes axlar samt snuddade mot grenarne af
buskarne, hvarigenom ett lindrigt prasslande förorsakades.
Hundarne hörde det och började rusa samt skälla med häftighet.
— Hvem där! ropade kronojägaren barskt.
Hon teg och stod orörlig. Blott ugglorna svarade med sitt
ohyggliga: ”Klävitt! Klävitt!”
— Hvem där! upprepade kronojägaren.
”Klävitt,” ropade ugglorna, men föröfrigt hördes intet ljud
med undantag af hundarnes morrande.
— Svara, eller jag skjuter! röt kronojägaren.
”Klävitt!”
— Gif er! Jag har funnit er till sist ändå! ropade
kronojägaren. — Ni har dödat många älgar nog för oss!
Bebé förstod, att kronojägaren tog henne för någon tjufskytt.
Men hon tänkte ej på den fara, hon utsatte sig för genom att
tiga. Hon var blott ifrig, att man ej skulle finna henne ensam
där i skogen vid denna sena timme och därför var hon fortfarande
envist tyst.
— Hvem där?
”Klävitt!”
Alltjämt intet svar. — — —
Ett skott!
”Klävitt! Klävitt!”
Kronojägaren, hvilken fruktade öfverfall af den förmente
tjufskytten, som han trodde sig hafva träffat på och hvilken han,
länge nog sökt, hade på måfå aflossat sitt gevär i mörkret i
tanke att injaga skräck, ingalunda för att döda någon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
