Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 65. Ett streck i räckningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
714
Men nu,sedan skottet förtonat, hördes ett genomträngande,
hjärtskärande skri och ugglorna, hvilka blifvit uppskrämda af
skottet, tjöto ihållande och hemskt sitt ”klävitt, klävitt!”
Hundarne sprungo fram och sökte bland snåren. Jägaren
följde efter.
Hastigt stannade de kloka djuren och morrade hemskt och
klagande.
Kronojägaren såg något mörkt föremål, som fallit ned vid
en trädstam.
— Är någon där?
”Klävitt,” skrek en uggla.
— Är någon där? upprepade jägaren.
— Hjälp, hjälp! ljöd det matt och spöklikt upp till honom.
Hjälp! Hjälp! Jag är dödsskjuten!
”Klävitt! Klävitt!”
— En kvinna! Hvem i Guds namn är ni? sporde
kronojägaren darrade af fasa.
”Klävitt!”
— Milde Gud! Hvad har jag gjort! klagade kronojägaren.
— Jag är Mylady S:t Johns, kurgäst vid Skagersbrunn.
— Herren nådeligen sig förbarme!
Han hvisslade på hundarne, slängde bössan öfver axeln och
ilade bort därifrån liksom jagad af furier och utan att säga den
sårade, hvem han var.
Hon fick ligga där i mörka skogen kvidande, blödande, i
smärtor och dödsvånda.
Det hade kommit ett fult streck i räkningen för mylady
Bebé S:t Johns, hvilken för en gång velat göra en god gärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
