Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 66. Societetslif på Skagersbrunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
721
Kristinehamn, kom en dag en bonde in till mig och sade, att han
hade med sig sin dräng nedbäddad i vagnen. Drängen var illa
sjuk, hvarför han måste söka läkarehjälp. Då jag frågade, hvad
som felades den sjuke och hur hans sjukdom yppade sig, svarade
bonden:
— Han är gastkramad.
— Å fy då! utbrast grefvinnan Malin Stålsko.
— Gastkramad, upprepade jag, hvad vill ni säga med det?
— Vet inte doktorn, hvad det menas med, att en människa
blir gastkramad. frågade bonden, tydligen mycket förvånad
och med rent af ömkande ton.
— Så lustigt.
— Nej, svarade jag, jag måste verkligen bekänna, att jag
är alldeles okunnig om hvad som menas därmed.
Då tog bonden på sig en mycket allvarlig min och sade:
— Kors, att doktorn aldrig hört sådant.
— Hvad menar ni med gast? sporde jag.
— Jo, gasten är ett troll, som bor djupt in i djupaste skogen
här i Värmland.
— Det finnes inga troll, min vän, sade jag.
— Joo då, sade bonden. Nog finnes gasten alltid, han skrider
minsann om nätterna, att det ger eko i bergen.
— Ugglorna! sade Magdalena.
— Och olycklig den människa, som råkar ut för honom,
fortsatte bonden.
— Hvad gör han då? frågade jag.
— Jo, sade bonden, antingen tar gasten lifvet af människan
och suger hjärteblodet ur henne, eller också kramar han henne,
så att hon blir krympling eller åtminstone får hon efter en sådan
där kramning länge släpa på en sjuk kropp.
— Hu, så ohyggligt! utropade grefvinnan Malin Stålsko.
Doktorn sade leende, att han för bonden nödgades förklara,
att han aldrig hört talas om en sjukdom, som uppkommit af så
kallad gastkramning, hvilket kom kurgästerna att skratta, ty
naturligtvis trodde ingen af dem på gastar.
— Slutligen, fortfor doktorn, frågade jag, hur det gick till,
när drängen blef gastkramad, hvilket ju var mycket angeläget för
mig att få veta för att kunna uppställa diagnos och göra mina
ordinationer.
— Jo, sade bonden, vi hade nyss tändt en mila uppe i skogen.
Jag och drängen skulle vakta milan. Men så fick jag en kväll
bud från en af grannarne med begäran, att jag skulle hjälpa
honom med sädesbergningen följande dagen. Jag lofvade att hjälpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
