Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 66. Societetslif på Skagersbrunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
728
Bonden och hans dräng fattade hvar sitt årtag, och båten
gled hastigt fram på Skagerns spegelklara vattenyta.
Aftonen var särdeles vacker.
Solen hade just nyss sjunkit ned bakom skogstopparne, men
hela västra horisonten var öfverdragen med en glödande eldfärg.
Den högröda himmelen, hvilken återspeglade sig på den klara
vattenytan, gaf Skagern utseende af ett eldhaf.
— Förtjusande!
— Här och där grumlades den jämna vattenspegeln af
några lekande fiskar och mot de ringlar, som de åstadkommo på
vattnet, bröt sig det glänsande skenet från himlen och liksom
kastade gnistor vidt omkring.
— Den härliga Skagern!
— Det där låter ju redan riktigt trolskt.
— Allt var så tyst och lugnt. Endast årornas jämna,
taktmässiga plaskande samt några änder, hvilka snattrade i en
vassdunge, störde kvällens frid.
Vägen var dock tämligen lång, och innan vi nådde den
motsatta stranden och vår landningsplats, hade redan en och annan
stjärna börjat titta fram på det djupblå himlahvalfvet.
— Härligt! Alldeles härligt!
— Vi stego i land, samlade hop våra tillhörigheter, och
sedan hvar och en af oss försett sig med tillräcklig börda, hade vi
tömt båtens innehåll.
Vi började vår färd genom den högväxta skogen på en
smal, ganska obanad gångstig, samt hunno efter en stunds
promenad fram till det ödehemman, där vi skulle tillbringa natten.
— Var det inte kusligt?
Doktorn svarade ej på denna fråga, utan fortsatte:
— Vi funno visserligen ett hus; men det var icke blott öde,
utan äfven nästan ödelagdt.
— Usch!
— Huset hade intet golf, ingen dörr och inga fönster; blott
tunna väggarne.
— Det gaf inte mycket skydd då.
— Lyckligtvis var eldstaden ej nedrifven.
— Nå, det var ju tur.
— Vårt första göromål blef att hugga täta granruskor och
med dem tilltäppa de tvänne gluggar, som hade varit fönster. —
Ett par af oss samlade kvistar och torrved til nattbrasan; en
tredje var nog lycklig att på ett litet afstånd från stugan hitta
en gammal lämm, som förmodligen varit använd till vagnsbotten,
och denna apterades till dörr på huset. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
